Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenavlopp, av Hugo Lindquist - Avloppsvattnets rening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
VATTENBYGGNADER.
slammet. Vattnet lämnar Imhoffbrunnen färskt i motsats till vad fallet är vid
rötkam-maren.
Namnet härstammar från uppfinnaren Imhoff, vilken byggde den första brunnen
år 1906. Imhoff brunnar finnas numera utförda i nästan alla länder, där man över huvud
taget sysslat med rening av avloppsvatten.
Anordningen framgår av fig. 205. Brunnen innehåller en avsättningsränna, två
slam-rum samt fyra platser för skumtäcke. I brunnens övre kant visas dessutom en
omlopps-ränna, varigenom vattnets rörelseriktning kan omkastas.
Då vattnet passerar avsättningsrännan, sjunka de fasta partiklarna genom
öppningarna i rännans botten ned i slamrummet, där slammets förruttnelse försiggår under
utveckling av antingen illaluktande eller luktfria gaser. Dessa båda
förruttnelseprocesser giva slam av helt olika beskaffenhet. Den förra processen ger en segflytande,
intensivt stinkande, smutsgul slammassa, som endast med svårighet avger vatten, och
icke heller märkbart förminskar slammets volym. Den senare processen åter ger en
lättflytande, nästan luktfri, svart slammassa, som relativt lätt avger vatten, varjämte
volymen minskas dels genom förgasning, dels genom vatt ena vskilj ning.
Sedan en tom Imhoffbrunn beskickats med avloppsvatten, får den småningom
»arbeta in sig» genom förruttnelse under utveckling av illaluktande gaser. Sedan
inträder den andra förruttnelseprocessen, vilken man söker bibehålla genom att vid
slam-tömning alltid kvarlämna en del av det utruttnade slammet. Den första
förruttnelseprocessen kan helt undvikas, om slam från en »inarbetad» Imhoffbrunn flyttas över till
brunnen, innan den tages i bruk.
Brunnens tömning sker med hjälp av ett insatt rör, såsom figuren visar. Efter
öppning av rörets ventil tryckes slammet av vattentrycket ut genom röret. Den å figuren
visade anordningen visar även en slamtorkningsplats, uppbyggd av ett lager sand, och
sten av olika kornstorlekar.
K e m i s k fällning. Tillsättandet av kemikalier till avloppsvatten sker av två
anledningar. I det ena fallet avses en neutralisering av vissa starka industrivatten för
att skydda efterföljande ledningar, som vattnet har att passera, i det andra fallet avses
en utfällning av de lösta ämnena ur avloppsvattnet under samtidigt påskyndande av
avsättningen av de fasta partiklarna.
I detta sammanhang kan nämnas, att i naturen sker en kemisk utfällning i stor
skala, nämligen i de deltabildande floderna. När mycket slamförande floder komma
i beröring med det salta havsvattnet, sker nämligen en avsättning av slammet icke
blott på grund av nedsättningen i hastighet, utan även på grund av kemisk fällning.
Som fällningsmed el vid reningen användes kalk, aluminiumsulfat, järnsalter, soda
m. m., vilka tillsättas före vattnets inledande i fällningsbassänger, byggda i regel som de
ovan beskrivna avsättningsbassängerna.
Även denna reningsmetod tillhör dem, som av kostnadsskäl alltmer få övergivas och
torde numera blott komma i fråga, där kemikalierna kunna erhållas mycket billigt,
exempelvis som biprodukter vid industriella anläggningar. I största skala har metoden
kommit till användning i London, där man dock på senaste tiden umgås med planer att
övergå till rening medelst aktiverat slam.
Fullständig rening. De olika metoderna för fullständig rening återfinnas å tabellen
sid. 177. Som av det följande kommer att framgå, föregås dock reningen enligt de nämnda
metoderna många gånger av partiell rening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
