Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenavlopp, av Hugo Lindquist - Avloppsvattnets rening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
190
VATTENBYGGNADER.
rännor med små öppningar, genom vilka vattnet silar ut, under det röret rör sig fram
över filtret.
Dessa anordningar äro dock tämligen ömtåliga och fordra noggrann tillsyn, och
numera föredrages vattnets fördelning genom ett finkornigt lager på filtrets
överyta.
Slamaktiv eringen utgör det nyaste uppslaget inom avloppstekniken och
har under den relativt korta tid den varit använd erhållit en allt större tillämpning.
Uppslaget har kommit från Amerika. Där utfördes under år 1912 en serie försök, vilka
gåvo impulsen till liknande försök i England, varur metoden sedan utvecklats. Kriget
hämmade emellertid utvecklingen där, och de första försöken i stor skala och den första
tillämpningen utfördes i Amerika. Sålunda byggdes under 1915 en försöksanläggning
för 7 800 m³ per dygn i Milwaukee.
Metoden torde kunna betraktas som en intensifierad självrening av ett vattendrag.
En ovillkorlig betingelse för denna självrening är enligt det föregående syretillförsel
till vattnet.
Reningen tillgår på följande sätt: Avloppsvattnet ledes genom en bassäng, i vilken
man låter slammet avsätta sig under kontinuerlig tillförsel av luft i bassängens botten.
Efter en tid av en till två månader har det avsatta slammets karaktär fullkomligt
förändrats. Det har utseende av små bruna svampbitar och har utomordentligt stor
förmåga att absorbera ämnen i kolloid lösning. Blandar man detta slam, som man kallar
»aktiverat», med obehandlat avloppsvatten, avfärgas vattnet inom loppet av några få
minuter och nitrifieras inom loppet av några timmar.
Vid praktisk tillämpning ordnas i regel på följande sätt: Vattnet passerar först
galler och sandfång, ibland även finsilar. Sandfången äro nödvändiga, ty det har
visat sig, att tunga partiklar försvåra den efterföljande reningen. Härefter får det
passera en kanal eller ränna, i vilken det aktiverade slammet tillsättes, och inledes
sedan i en luftnings- eller agiteringsbassäng, i vilken luft tillsättes. Härefter ledes det
genom avsättnings- eller klarbassänger, i vilka slammet avsättes, och från vilka vattnet
avrinner fullkomligt klart. Av slammet i bassängen ledes en del tillbaka till
bland-ningskanalen, resten uttages för vidare behandling. . i
Lufttillförseln i luftningsbassängerna sker antingen genom inpressning genom
fil-trosplattor, rörsystem med fina hål eller genom piskning av vattnet med roterande skövlar,.
agiteringsturbiner etc. i ’
Desinfektion. Såsom förut framhållits avser reningen av avloppsvattnet i
de allra flesta fall att borttaga och oskadliggöra vattnets organiska ämnen. Ehuru vid
samtliga beskrivna metoder en nedsättning av bakteriehalten samtidigt härmed erhålles,
innebär dock ingen av dessa metoder en fullständig garanti för att ej sjukdomsbakterier
kunna passera oskadade. Fordras detta, måste desinfektion tillgripas. Fördetta ändamål
har tidigare klorkalk i de flesta fall kommit till användning, och på senare tider användes
alltmera klorgas.
Gasen förvaras komprimerad till flytande form i stålcylindrar, och åtgången
utgör 10 å 20 gr per m³ avloppsvatten. För reglering av gasmängden finnas olika
konstruktioner. I de enklare av dessa får en omställning ske för hand, i andra sker regleringen
automatiskt i proportion till vattenmängden. Denna får för ändamålet passera en
vatten-mätare försedd med en förträngning (venturi-typ). Tryckdifferensen å ömse sidor om
denna påverkar en membranskiva, som reglerar gastillströmningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
