Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenledningar, av Victor Jansa - Vattnets rening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
VATTENBYGGNADER.
slammas filterbädden alltför hastigt, varför en förberedande reningsprocess är
nödvändig.
Snabbfllter. I slutet av 1800-talet började vissa pappersfabriker i Amerika att
använda s. k. mekaniska filter för att rena det vatten, som åtgick vid fabrikationen.
Fil-terna arbetade med stor filterhastighet och rensades genom spolning underifrån under
samtidig omröring av filterbädden medelst en mekanisk omrörare, efter vilken de
er-höllo sitt namn. Råvattnet utgjordes av mycket slamhaltigt flodvatten.
Reningseffekten var icke synnerligen stor, i det
att endast det grövre slammet kunde
avlägsnas ur vattnet. Man upptäckte
emellertid snart, att reningseffekten
avsevärt ökades, om vattnet före
filtreringen behandlades med vissa
kemikalier.
Mångenstädes hade man efter
europeiskt mönster börjat använda
långsamfiltrering (första gången år
1874) för rening av städernas
vattenledningsvatten, men denna beprövade
reningsmetod visade sig i flera fall alls
icke lämpad för de amerikanska
flodernas ytterligt slamhaltiga vatten.
Man började då med stort intresse
studera de ovannämnda mekaniska filtren
i syfte att frambringa en för
amerikanska förhållanden användbar
filter
typ. Under ledning av en rad framstående vetenskapsmän, bland vilka må nämnas
Weston, Fuller och Hazen, anlades under åren 1893—1901 talrika
försöksanläggningar på skilda platser i Förenta Staterna. De synnerligen omfattande
undersökningarna icke blott klarlade principerna för den nya reningsmetoden utan angåvo även
metoderna för deras praktiska tillämpning. Det nya filtret erhöll på grund av den höga
filterhastigheten namnet snabbfilter.
Huvudprinciperna för snabbfiltreringen äro i huvudsak följande: Råvattnet
behandlas med en lämplig koagulant, varefter större delen av det utfällda slammet
avskiljes i en fällningsbassäng. I vattnet kvarstannande rester av fällningsmedlet
uppfångas av snabbfilterbäddens ytlager, som därigenom erhåller samma renande förmåga
som filterhuden i ett långsamfilter. Till följd av den höga filterhastigheten intränga de
kolloida partiklarna betydligt djupare i filterbädden än vad som är fallet vid
långsamfilter, och det renande ytskiktet blir därigenom så motståndskraftigt, att ett större
filtermotstånd kan tillåtas. Den hastiga igenslamningen av filterbädden nödvändiggör
ofta återkommande rensning av filtret, vilken bäst verkställes genom spolning med
vatten från filtrets undersida.
Filtersanden bör ha en effektiv kornstorlek av 0.4—0.6 mm och en
likformighets-grad av minst 0.5 (sid. 224). Filterbädden har vanligen en tjocklek av 0.7 å 0.8 m och
uppbäres av övergångslager, anordnade ungefär på samma sätt som i ett långsamfilter.
Det understa övergångslagret vilar på en spolbotten, vilken då filtret är i drift tjänstgör
Fig. 246. Spolbotten för snabbfilter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
