Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenledningar, av Victor Jansa - Vattnets rening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENLEDNINGAR. VATTNETS RENING.
235
Vid vattenledningsanläggningar, där alltför stora risker föreligga, brukar man såsom en
sista säkerhetsåtgärd sterilisera vattnet, d. v. s. underkasta detsamma en särskild
behandling i syfte att döda alla eventuellt kvarvarande mikroorganismer. Vid andra vat-
Fig. 256. Avjärningsverk.
i h g
Fig. 257. Klorapparat.
tenledningar, där vattentäkten är av så utmärkt beskaffenhet, att rening av vattnet
under normala förhållanden icke erfordras, brukar sterilisering utföras för att avlägsna
risken för tillfällig förorening genom sjukdomsalstrande bakterier.
Steriliseringen utföres dels på kemisk, dels på fysikalisk väg. Vid den kemiska
steriliseringen tillsättes vattnet med små mängder
av något starkt oxidationsmedel.
Mikroorganismerna förtäras av det avgivna syret, vilket
i frigöringsögonblicket verkar utomordentligt
kraftigt oxiderande och därför också brukar
kallas aktivt syre. Fysikalisk sterilisering
utföres ännu så länge endast på ett sätt,
nämligen genom bestrålning av vattnet med
ultraviolett ljus.
De vanligast använda kemiska
sterilise-ringsmedlen äro fri klor, underklor syr ode salter,
såsom klorkalk och natriumhypoklorit, ozon,
permanganai och kopparsulfat.
Klorkalk började användas i England för
sterilisering av avloppsvatten redan år 1854,
men först på 1890-talet började den användas
för behandling av vattenledningsvatten. Fri
klor började användas omkring år 1910. Först
efter år av träget arbete har man lyckats
konstruera apparater, medelst vilka den ytterst
frätande och giftiga gasen kan behandlas med
full säkerhet. I nyanlagda
steriliseringsanlägg-ningar användes numera nästan uteslutande
fri klor.
Klorens steriliserande verkan förklaras på
så sätt, att den tillsammans med vatten först
bildar saltsyra och underklorsyra, varefter den
senare, som är ytterst obeständig, sönder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
