Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftanläggningar, av Gottfried Berg och Walo Finné - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR. HISTORIK.
263
Fig. 297. Tryckluftsanläggning, genomskärning.
De första vattenkraftverken torde hava utförts för drivande av spannmålskvarnar
(s. k. skvaltkvarnar) och sågverk, som då kallades sågkvarnar.1 För vattenkraftens
tillgodogörande uppfördes en enkel dammbyggnad, som infångade vattnet och samlade
någon fallhöjd, samt i anslutning till dammbyggnaden ett eller flera vattenhjul, i
ungefärlig överensstämmelse med ännu i dag tillämpat byggnadssätt för mindre vattendrivna
kvarnar, husbehovssågar och andra enkla inrättningar. Dylika enligt nutida begrepp
primitiva vattenhjul möjliggjorde
endast utnyttjande av smärre kr af t
be-lopp.
När den svenska järnindustrien
under 1400- och 1500-talen grundlädes,
måste denna för erhållande av
drivkraft till hyttor och stångjärnshammare
förläggas vid lämpliga vattenfall, och
malmen fick ofta tillföras från avlägset
belägna fyndorter. I och med
industriens utveckling började vattenfallen
efter hand komma till större
användning som drivkraft för väverier,
spinnerier, valsverk, mekaniska verkstäder
o. dyl. Ett viktigt, led i utvecklingen
inträdde på 1870-talet, då de första
träsliperierna för mekanisk tillverkning
av trämassa (pappersmassa) kommo
till stånd. Under detta skede började
vattenturbiner allmänt användas, vilket
mö jligg jorde utnyttjandet av såväl
högre fallhöjd som större
vattenmängder än med de gammalmodiga
vattenhjulen.
Endast undantagsvis förekommo
vid de äldre anläggningarna
anord
ningar för mekanisk kraftöverföring på kortare avstånd. Bland sådana må nämnas de av
den store uppfinnaren Christopher Polhem (1661—1751) konstruerade stånggångarna,
som ännu finnas i bruk på ett eller annat ställe (fig. 298). — Senare tillkom liksom i
utlandet rem- och lintransmissioner för kraftöverföring på korta avstånd.
År 1893 kom den första större elektriska kraftöverföringen i Sverige till stånd i
och med att Grängesbergsbolaget lät bygga en 14 km lång kraftledning mellan
Hell-sjön och Grängesberg för överföring av 300 hästkrafter med en spänning av 9 500 volt.
Sedermera hava såväl de överförda kraftbeloppens storlek som de använda spänningarna
hastigt ökats. Sålunda överföras sedan år 1918 omkring 40 000 hästkrafter med 100 000
volts spänning till Stockholm från stadens vattenkraftanläggning vid Untra i Dalälven,
en sträcka av omkring 132 km. För den 316 km långa ledning, som sammanbinder
statens kraftverksanläggningar i Västerås och vid Trollhättan och vilken tagits i bruk
1 Benämningen kvarn, som i närvarande tid uteslutande användes för att beteckna ett verk, vari
målning (av spannmål, ben m. m.) äger rum, brukades i äldre tider såsom benämning för verk
överhuvudtaget, i vilka sönderdelning av smärre föremål genom krossning, rivning eller skärning ägde
rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
