Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftanläggningar, av Gottfried Berg och Walo Finné - Dammbyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR. DAMMBYGGNADER.
289
Fig. 323. Tät framvägg av betong å
gravita-tionsdamm av sten. Eventuellt genomsipprat
vatten avledes till dräneringsröret (Mouche,
Frankrike).
Man är därför hänvisad till att antingen taga till dammkroppens massa så stor,
att dammen med säkerhet kan motstå påfrestningar av det största tänkbara
vattentryck, som kan uppstå såväl utifrån som inuti dammkroppen och på dess basyta, eller
ock kan en tätning av dammens mot vattentrycket vända sida kombinerad med ett
betryggande dräneringssystem anordnas. Då fråga är om stora dammar, vilkas
instörtande kunde förorsaka stor förödelse och ekonomiska risker, tilltagas dammarna så
stabila att de, i händelse tätningen och
dräneringen skulle fungera på ett
otillfredsställande sätt, ändock kunna motstå fullt
vattentryck.
Materialet till de flesta större massiva
dammar, som nu byggas, utgöres av betong,
som ofta utdrygas genom inläggning av s. k.
sparstenar. Där tillgången på lämplig sten
är riklig kan enbart sten med tunna fogar
av cementbruk komma till användning. I
många fall utföras dammarna huvudsakligen
av stenar av oregelbunden form,
sammanfogade medelst betongbruk. Exempel på en
sådan damm av jättedimensioner är Dix
Riverdammen i Kentucky, U. S. A., med en
största höjd av 90 m. Den är nu världens
största damm i sitt slag.
Vid en ytlig undersökning synes betongen
vara ett mycket tätt material, men detta
är ingalunda fallet. Betongens täthet är i
första hand beroende på den mängd cement
och beskaffenheten av gruset och sanden,
som användes vid beredningen. Man kan
genom att använda rikligt med cement och en lämplig sammansättning av sanden resp,
gruset åstadkomma betong, som vid måttliga vattentryck har en fullt tillfredsställande
täthet, men då fråga är om mycket höga tryck, torde vattnet pressas genom porerna
även på det mest omsorgsfullt utförda betongmurverk. Omfattande försök hava gjorts i
avsikt att erhålla absolut vattentät betong medelst inblandning i putsbruket av sådana
material, som kunde tänkas tilltäppa porerna, såsom asfaltemulsioner, ceresit m. fl.,
men de hava icke lett till positivt resultat. Även om en tillfällig tätning kunnat
åstadkommas, har denna i längden icke kunnat hålla stånd.
Under senaste år har vidare konstaterats, att det i betongen ingående bindemedlet
icke är helt olösligt i vatten. Speciellt hava betongkonstruktioner, som varit utsatta
för ensidigt vattentryck eller för något högre vattentryck från den ena än från den andra
sidan, visat sig mer eller mindre utsatta för vattnets förstörande inverkan och detta
oberoende av om vattnet varit relativt rent i kemiskt avseende eller bemängt med
aggressiv kolsyra eller humussyror; endast starkt alkaliskt vatten har hittills visat sig
vara i det närmaste ofarligt. Får vattnets förstörelsearbete ostört fortgå, leder detta
till betongmur verkets fullständiga sönderfallande. Det enda hittills funna medlet att
förhindra denna vattnets åverkan har varit att genom en lämplig sammansättning av
de i betongen ingående ingredienserna och genom ett ytterst omsorgsfullt utförande
19—270535. Uppfinningarnas bok. VT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
