Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftanläggningar, av Gottfried Berg och Walo Finné - Kraftstationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR. KRAFTSTATIONEN.
361
ratorer, uppstod emellertid svårighet att konstruera nog starka och driftsäkra lager,
vilka förmådde uppbära den samlade vikten av turbinens och generatorns rörliga
delar. De stora maskinaggregaten utfördes därför till en början nästan
uteslutande med horisontal uppställning tills australiern Mitchel och amerikanen
Kings-bury löste vertikallagrets problem i och med uppfinningen av det s. k. blocklagret,
som på ett genialt sätt uppfyller de högsta fordringar även vid enorma lagertryck (fig.
432). Denna uppfinning betecknade en renässans för vertikaluppställningen av turbiner
och generatorer, och världens största turbin, om
70 000 hkr, installerad vid ett av
Niagarakraft-verken (Chippawa-Queenstown), är vertikalt
uppställd. I moderna svenska kraftverk, såsom
Forshuvudforsen (se sid. 391), Norrforsen,
Krång-fors, Hammarforsen och Lilla Edet, äro vertikala
turbiner installerade. I det sistnämnda
kraftverket (fig. 433) uppgår den av Kingsburylagret
uppburna vikten till icke mindre än 420 ton.
Den vertikala turbinuppställningen vid
låg-trycksanläggningar har lett till en egenartad
utformning av tilloppet och turbinkammaren. Fig.
434 visar den utveckling som åsyftas, nämligen
spiraltilledningen. Denna anordning avser
bibringa drivvattnet en likformigt accelererad
(påskyndad) rörelse från intaget fram till turbinens
ledskeneöppningar och att förhindra skadliga
virvelbildningar, som uppstå vid plötsliga
hastig-hetsförändringar. Mellanväggarna, som anbragts
vid de större verken, hava dessutom till uppgift
att uppdela inloppet, så att icke dess
avstäng-ningsluckor få för stora dimensioner samt att
understödja takkonstruktionen. Vid Lilla Edets anläggning (fig. 433) har tilloppet
dessutom uppdelats med en horisontal mellanvägg.
Sugrörets huvuduppgift är att möjliggöra utnyttjandet av den under turbinen
återstående fallhöjden, men ävenledes att förmedla övergången mellan den större hastighet,
som vattnet besitter, då det lämnar turbinen och den lägre hastighet, som förefinnes i
avloppskanalen, därmed bidragande till ett större effektutbyte.
Vid mindre turbiner nöjer man sig i allmänhet med sugrör av järn. Stora sugrör
utformas vanligen i betong. Denna är på grund av sin formbarhet ett utomordentligt
passande material för sugrör. Sugrör av järn ställa sig visserligen i och för sig billigare,
men å andra sidan erbjuder kraftstationens tillsammans med sugröret helt i betong
utförda underbyggnadsparti ett gott fundament för maskinerna. Vid låga fallhöjder blir
vattènhastigheten i sugrören relativt liten, och vattnet utövar ingen skadlig åverkan på
betongen. Vid större vattenhastighet, som uppstår vid högre fallhöjder, skyddas
betongytan med en beklädnad av plåt eller klinker, d. v. s. hårdbränt tegel.
Utbildningen av sugröret är en mycket viktig sak och har varit föremål för många
undersökningar och experiment. Det skulle föra för långt att här närmare ingå på dessa
förhållanden, utan nöja vi oss med att hänvisa till några amerikanska sugrörstyper,
vilka omnämnas under rubriken »Niagaras vattenkraft» (fig. 500).
Fig. 435. Pontonport för avstängning av
turbinavlopp (Chevres, Frankrike).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
