Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart / 434 (1925-1939) With: Sam Lindstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Fiskvägar, av Carl Schmidt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Laxen förekommer endast i de kalla och tempererade zonerna. Den är icke blott
vår förnämligaste fisk, den är också den mest utpräglade vandringsfisken bland de
fiskslag, som förrätta sin lek i vattendragens
strömmar. Den lever större delen av sitt liv i havet,
men återvänder för att förrätta sin lek i regel till
det vattendrag, där den är född. Laxen leker
vanligen endast en gång i sitt liv, men exempel
finnas på, att lax lekt både två och tre gånger.
Vandringen upp i vattendragen äger rum under
och närmast efter vårflödet. Den intensivaste
vandringen är ofta koncentrerad till några få
veckor, och under denna tid bedrives det
viktigaste laxfisket i skärgårdarna och floderna. Leken
förrättas dock först under höstmånaderna
september—oktober och försiggår i smärre strömmar
med grusbotten. Rommen kläckes först under
vårmånaderna, och ynglet uppehåller sig i älvarna
2 à 3 år, innan det vandrar till havet för att
skaffa sig en rikligare tillgång på föda. Under
havsvistelsen uppehåller sig vår norrlandslax
exempelvis långa tider vid Gotland och i södra
Östersjön.

Fig. 515. Fisktrappa vid München.

Ålen vandrar under sin levnad i motsatt
riktning mot laxen. Ålynglet vandrar uppför
vattendragen till sjöar och lugnvattenområden,
där de unga ålarna tillbringa åtskilliga år och söka sin näring, till dess de som
fullvuxna företaga vandringar nedför vattendragen för att längs kusterna söka sig ut till
sina lekplatser i Atlanten. Enligt utförda undersökningar äro lekplatserna för den ål,
som förekommer i med
Atlanten i förbindelse
stående sjöar och vattendrag,
belägna i Sargassohavet.
Härifrån föres ålynglets
embryo med havsströmmarna
mot kusterna av Atlanten
och angränsande hav och
därvid även intill de svenska
kusterna. Vandringsvägens
riktning markeras bland
annat därigenom, att ålen
förekommer mycket
rikligare och är väsentligt
mindre till växten på vår
västkust och inom Östersjöns kustland än i Bottniska Vikens vattendrag, där den till
och med är sällsynt. Samma förhållande är rådande, om man jämför ålförekomsten och
ålens storlek vid Islands och Englands kuster och vid vår västkust.

516. Laxtrappa vid Oldtown i Penobscotfloden, Maine, U. S. A.

Ett nytillkommet hinder i ett vattendrag, exempelvis en dammbyggnad, kan ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>