Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Vattenhjul och turbiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
VATTENBYGGNADER.
Det arbete som omsättes av det fallande vattnet uttaga vi med kraftmaskiner eller
motorer och överföra det genom transmissioner på våra arbetsmaskiner. Flertalet
kraftmaskiner upptaga vattnets arbete i ett hjul, på vars skövlar vattnet skjuter och till vars
axel arbetsmaskinerna kopplas, omedelbart eller genom överföringar. De kallas roterande
vattenmotorer. Vid kraftöverföring med komprimerad eller förtunnad luft och vid
vattenuppfordring förekomma maskiner, där vattnet verkar på andra sätt. För dem,
liksom för motorer med fram- och återgående eller roterande kolv, redogör kapitlet om
vattenpelaremaskiner och hydrauliska kompressorer, sid. 558 o. f.
Fig. 525. Bröstfallshjul med kulisspådrag. Utan genomgående axel.
(Armengaud: Tr. mot. hydr.)
Den mekaniska arbetsöverföringen — med stänger, axlar, remmar eller linor — kan
ej ekonomiskt övervinna nämnvärda avstånd och kunde därför ej göra den avsides
liggande vattenkraften nyttig. Detta lyckades den elektriska överföringen, genom vilken
stora arbetsmängder nu fördelas över vidsträckta områden. För denna fördelning,
som uppbär vår högt utvecklade kraftindustri, redogör Uppf. Bok, del III.
Fig. 526. Överfallshjul.
Vattenhjulen. Länge kände man icke något bättre sätt att utnyttja vattnets fall
än att låta vattnet tynga ned motorns skövlar
från övre til] nedre vattenytan, utan att
omsätta någon väsentlig del av arbetet i levande
kraft. Dessa vattenkraftmaskiner, som
gemensamt med äldre maskiner av ofullkomligare
verkningssätt kallas vattenhjul —- alla föråldrade
och med få undantag ur bruk — kännetecknas
av att skovelkransen, som fig. 525 och 528
visa, är vertikal och till sin diameter och sitt
höj dläge väsentligen bunden av vattenytorna
ovan och nedom fallet.
Då det i skoveln inneslutna vattnet, vägande
m kilogram, sjunker från ingångs- till
avgångs-läget, vilkas höjdskillnad är h meter, överför det
på hjulet ett arbete av 9.82-m-h joule. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
