Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Vattenhjul och turbiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
VATTENBYGGNADER.
Fig. 534. Skovelformer vid underfallshjul.
(Nordwall: Avh. mech.)
växer även med skovelns djup. Detta motverkas om inloppet skjutes tillbaka över
hjulets högsta punkt, men hjulet sätter sig då ej i gång, om ej framförliggande
skövlar fyllas genom ett vid axelhöjd anbragt hjälppådrag, varmed också
igångsättningen ibland brukar påskyndas. Hänsynen till inloppsförlusten kommer dock
alltid att inskränka hjulkransens djup liksom avgångsförlusten fyllningen, som aldrig
torde utgöra mer än 2/3, vanligen blott */2 till x/s av skovlarnas rymd. Hjulets bredd,
som för att underlätta luftens avgång ur skovlarna bör vara 1j 3 till J/2 större än inloppets,
allt efter hjulets hastighet, når därför vid stor vattenmängd och liten fallhöjd snart
den gräns, där andra hjultyper äro billigare eller bättre utnyttja den tillgängliga effekten.
Bröstfallsbjul. Väsentligt större
radiellt djup och fyllning ernår man
med öppen skovling. Genom att
inloppet förlägges vid axelhöjd
utbreder sig vattnet på skovlarna utan
eller med ett obetydligt fall. Då
sko vein icke längre ansmyger sig till
omkretsen, övergår vattnet på hjulet
med mindre hastighet och fallförlust.
Då även avloppsförlusten sjunker till
en oväsentlighet, emedan skulbottnen
kvarhåller vattnet ända till nedre
vattenytan, skulle dessa s. k.
bröst-fallshjul tillvarataga det i fallet
omsatta arbetet väsentligt bättre än
överfallshjulen, om ej en avsevärd
svårighet förelåge att till ett ringa
belopp begränsa läckningen mellan
hjulet och skulbottnen. Frigången
torde knappast ha understigit 5 mm
även vid beständigt byggnadssätt
och ställbara axellager.
Hjul av denna typ uppträda i
flera former; allt efter fallets höjd och hjulets, ofta av sina arbetsmaskiner föreskrivna
axelhöjd eller varvtal, med högt, helt eller lågt bröstfall. De behöva ej helbottnas som
överfallshjulen, utan luften kan bekvämt avgå vid skovelns innerkant. Smalare hjul
kunna byggas med endast en ring, fig. 529. De kallas lapphjul och förses med en
rännformig skulbotten. Vid högt bröstfall och eljest vid hastig gång eller stor
vattenmängd förses inloppet med ledskenor eller s. k. kuliss, fig. 525, som säkrare styr
vattenstrålen; vid halvt bröstfall utföres det som skibord eller stupränna, fig. 544.
Ett hjul med sluten skovling, som till en del förverkligar samma syften som
bröst-fallshjulen, är det av de Thiville år 1825 uppfunna, men efter Millot uppkallade
»infalls»-hjulet, figuren 530. Vattnet inledes på hjulets inre omkrets för att den yttre
skovelkantens ansmygning må kunna ökas, så att avloppsförlusten, trots hjuldiameterns
ökning, ej växer väsentligt. Vattnet kan givetvis ej inledas nämnvärt över axelhöjd.
Med den radiella inloppskanten och den korta skulbottnen är inloppsförlusten ringa, även
om skovlarnas radiella djup är förhållandevis stort. Det invecklade tilloppet, som blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
