Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Vattenhjul och turbiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
VATTENBYGGNADER.
Fig. 547. Flytande kvarn.
driften således måste ske igenom vattnets fors». Först med Deparcieuxs utredning av år
1754 synes de långsamtgående överfallshjulens överlägsenhet ha blivit allmänt erkänd.
De säkra framstegen gjordes genom försök, av vilka de första utfördes av
Polhem på en sinnrikt byggd experimentmaskin, fig. 549. Den första berättelsen
därom ingavs redan år 1705 till Bergskollegium av Wallerius, vilken under Polhems
ledning verkställt försöken. Utan kännedom om Polhems försök gjorde engelsmannen
Smeaton under åren 1752 och 1753
nya och för utvecklingen
grundläggande modellförsök, likaså
fransmannen, abbé Bossut, vilken
offentliggjorde sina rön inom vidsträckta delar
av hydromekaniken i ett arbete av
år 1771. Dessa utfylldes av
Nord-walls försök, genomförda för ett
arbete i bergsmekaniken, som han år
1800 utgav tillsammans med R inman
på Bruks-Societetens uppdrag.
Nord-wall överförde även sina
undersök
ningar från modellen till hjulet i full storlek, då man dittills blott anställt jämförelser
mellan olika inlopps- och skovlingssätt på samma modell. Han visade, att modellen
ger samma talvärden som maskinen i full storlek, om mindre enheter väljas även för
tiden och massorna, och uppställde regeln, att tidsenheterna skola förhålla sig som
kvadratroten ur, massenheterna som kuben på längdenheternas förhållande.
I England började man vid sekelskiftet att bygga hjulen av järn. Underhållet
blev därigenom lättare och diametern kunde ökas. Stora överfallshjul byggdes med
Fig. 548. Colladons hjul. (Genie ind.)
»hängande ring», fig. 550, det vill säga att hjulringarna, i st. f. att fästas på styva
armstjärnor, spändes fast vid naven med ett stort antal veka rundjärnsstag, ett
byggnadssätt som uppfanns av Strutt omkring år 1813. Kraften måste då tagas omedelbart
av hjulkransen som figuren visar. Även ledskene- och skibordspådragen synas härstamma
från England, vars förnämsta hjulbyggare, Fairbairn & Lillie i Manchester, levererade
vattenhjul även på kontinenten.
Teknikens utveckling satte tysken Egen och fransmannen Morin i stånd att under
åren 1828 och 1829 anställa nya försök med vattenhjul i full storlek av både nyare och
äldre byggnadssätt. Sammanhanget mellan vattenhjulets byggnads- och
verkningssätt undersöktes år 1846 ingående av tysken Redtenbacher, vilken i detalj utvidgade
och fördjupade kännedomen därom från tidigare arbeten av Navier och Poncelet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
