Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Vattenhjul och turbiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
VATTENBYGGNADER.
Fig. 585. Hydropneumatisering. (Genie ind.)
Girard lät den. säckliknande utvidgningen
av hjulkanalen vara men förebyggde att
den fylles av bakvatten som tumlar om med
strålen. Fördenskull förband han det döda
rummet under grannskovelns rygg med den
yttre luften genom stora hål (e) i hjulringarna,
fig. 584, och breddade hjulkransen starkt
mot utloppet, så att strålen även där går fritt
mellan skovlarna.
Girard fann år 1849 en sinnrik utväg —
beträdd redan av "Whitelaw, men glömd —
att ventilera löphjulet även vid lågt fall, där
frihängningen ofta är förbunden med en
väsentlig arbetsförlust, och trodde sig därmed
ha löst uppgiften att reglera turbinen utan
förluster. Han uppställde hjulet under en
klocka (P), fig. 585, ur vilken vattnet
drevs av luft, som inpressades av en av
turbinen driven pump (K). Vattenståndet under
turbinen inställer sig på den av avloppsrörets
(c) mynning bestämda höjden, tätt under
hjulet, oberoende av vattenståndsväxlingarna
i avloppsgraven. Denna s. k.
hydropneumatisering — som han ville utsträcka till
vattenhjulen och även använda för att reglera
tappningen över ett skibord— övergavs snart.
En stor del av den eljest betydliga vinsten
torde ha förtärts av pumpen, som måste
ersätta den icke ringa mängd luft som
vattenstrålarna i turbinen riva med sig. Därtill
hade ett annat uppställningssätt redan
erövrat de låga fallhöjderna.
Vid högt fall beredde Girards
betraktelsesätt varaktigare framgångar. Då den
vertikala axeln vanligen förlorar sitt berättigande
när turbinen kan förläggas på bekväm höjd
över nedre vattenytan, hade Schwamkrug
år 1848 övergått till det av hjulets makliga
gång bestämda uppställningssättet och
pådraget, som fig. 586 visar och som
erbjuder avsevärda fördelar. Den radiella
skovel-kransen underlättar, liksom vid Fourneyron-
turbinen, vattnets gång och hjulkanalernas ventilation — man låter strålens bredd
vid inloppet understiga hjulkransens — samt förenas naturligt med det lättrörliga, av
trycket tämligen oberoende cylindriska slidpådraget, fig. 587. När vattnet inledes
på den yttre omkretsen, släpper hjulet motsträvigt igenom vattnet om det ej ventileras
och skövlas väl. I det av Zuppinger år 1844 efter Poncelets förebilder byggda s. k. tången-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
