Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Vattenhjul och turbiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
VATTENBYGGNADER.
Detta enkla uttryck för lagen visar klart hur både sughöjden och avloppsrörets
vidgning jämsides bidraga att sänka trycket under en turbin.
Turbulens. Denna beräkning av tryckfördelningen vilar delvis på grova
föreställningar om strömfördelningen, som insmugit sig genom en ytlig åskådning och godtagits för
att möjliggöra eller förenkla beräkningen. I verkligheten utlöser redan i ett rakt,
jämn-tjockt rör friktionen vid rörets väggar och små ojämnheter som däri alltid finnas — även
när väggarna äro glatta — virvlar som uppröra strömmen och vålla arbetsförluster.
Denna företeelse kallas vattnets turbulens.
Den arbetsmängd som därigenom förskingras
för varje meter av rörets längd ger sig till
känna som en tryckförlust, vars storlek man
sökt att förutbestämma med ledning av ett
otal försök, utan att lyckas mer än
tillnärmelsevis, till följd av företeelsens invecklade
och till synes nyckfulla väsen. Man fann
redan på 1700-talet att förlusten växer starkt med strömhastigheten och att den
avtar när röret vidgas, men det svårbedömda inflytandet av rörväggens ytbeskaffenhet
beaktades först med Darcys försök, offentliggjorda år 1855.
Fig. 605. Reynolds framställning av
turbulensen. (Camerer.)
Venturis munstycke. Om rörets vidd växlar, förtränges strömmen mot dess mitt.
Därvid visar erfarenheten att de sammandragande delarna kväva turbulensen medan de
vidgande delarna gynna den. Om vidgningen är för tvär fyller strömmen ej ut tvärsnitten
Fig. 606. Venturimätare. (Bopp & Reuter.)
utan avsätter ett lager av virvlande bakvatten mot väggen. Skillnaden framträder klart i
den av Clemens Herschel år 1886 uppfunna vattenmätaren, fig. 606, som han
uppkallade efter den italienske vetenskapsmannen Venturi, vilken redan år 1791 genom
försök hade ådagalagt att ett vidgande munstycke framkallar en sugning i den
förträngning, från vilken det leder. Medan den sammandragande delen, med fördel kan
starkt förkortas, kräver den därpå följande, koniska utvidgningen en betydlig
längd, emedan förlusterna däri växa mycket snabbt när toppvinkeln överstiger 9°
å 10°. Om den sammandragande profilen ansluter sig mjukt och med jämnt avtagande
krökning till konen, om loppet är cirkelrunt och dess väggar glatta, förlorar man
knappast mer än 15 procent av den beräknade sugningen.
Vad det vidgande munstycket skulle betyda för turbinerna uppenbarade sig först
långt efter Jonvals tid. Hans avloppsrör fick omedelbar betydelse endast som sugrör,
i den mening Koechlin använde det. Hirns samtida förslag att utbilda sugröret som
en starkt vidgande kon var för brådmoget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
