Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Vattenhjul och turbiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTMASKINER OCH PUMPAR. VATTENHJUL OCH TURBINER. 501
Holyoke, där kraftbolaget gratis upplät sin bassäng och de offentliga provningarna
sedan blevo bofasta. Bassängen ombyggdes av Herschel år 1881 till sitt nuvarande
skick, återgivet av fig. 638. Fallhöjden växlar med vattenmängden mellan 17 och
9 fot. Skibordet, som avbördar intill 300 kbft per sekund, är en trogen avbildning
av Francis’.
Under inbördes tävlan drevo de amerikanska tillverkarna oavlåtligt upp turbinens
effekt och varvtal i förhållande till hjulets diameter och lyckades därvid, trots växande
hastigheter och svårighet att bestämma strömfördelningen i hjulet, att bevara dess
Fig. 636. Sliperiturbiner under uppsättning.
förmåga att tillvarataga fallet. Den tillgodogjorda delen av fallhöjden eller verkningsgraden
höll sig i provbassängen för det mesta mellan 75 och 80 procent som vid Fourneyron-,
Jon val- och Francis-turbinerna, men steg i lyckliga fall till 80 å 85 procent. Efter
sekelskiftet blevo de högre verkningsgraderna vanliga.
I Europa — utom England möjligen, där vattenkraften i alla fall var av mindre
vikt — fattade man icke betydelsen av denna utveckling, vars strävanden och framgångar
framträdde redan vid hundraårsutställningen i Philadelphia år 1876. Man var fallen
för att betrakta den nya amerikanska turbinen som mindervärdigt kram och dess
tillverkare mera som tilltagsna lekmän än i vad man kallar de tekniska vetenskaperna
bevandrade ingenjörer. Fastän Zeuner redan år 1856 sökte visa att det radiella löphjulet
med yttre ledkrans ger mindre förluster än Fourneyron-turbinen och påpekade dess
enklare byggnadssätt samt ett utdrag av Francis’ försök därmed publicerades samma år,
dröjde det till år 1873 innan Kankelwitz hos J. M. Voith i Heidenheim lät bygga dylika
turbiner. Zuppinger kunde därför vid ett möte av kvarnidkare år 1876 förklara att
»sådana turbiner väl användes här och där i Tyskland, men att han icke kände närmare
deras ljusa och mörka sidor och att han ej heller insåge att de någonstädes skulle passa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
