Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Vattenpelaremaskiner och hydrauliska kompressorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
VATTENBYGGNADER.
Fig. 742. Vattenbläster. Haton de la Goupillère.
och ovan detta bilda en kudde av komprimerad luft, fig. 742. Vattnet avgår genom
ett avlopp till nedströmsvattenytan, medan luften uttages genom en särskild luftledning.
Anordningen i denna form kallades i Sverige vattenbläster. Luften insögs i
rörmynningen upptill — till följd av det av vattenhastigheten skapade undertrycket — antingen
genom hål i sidorna eller genom ett särskilt luftrör, som fick sticka ned under
vattenytan ovan rörmynningen. En efter det
förstnämnda tillvägagångssättet arbetande
anordning beskrevs redan av della Porta
1589.
Vattenblästern utgör en genialisk och
utomordentligt enkel anordning för
skapande av komprimerad luft och har den
stora fördelen att vara helt oberoende av
rörliga maskinella delar. Den har dock
en betydande nackdel. Den möjliggör
endast ett mycket ofullständigt
utnyttjande av natureffekten i ett vattenfall.
Ett någorlunda högt tryck på luften —
som dock under alla omständigheter måste
bli mindre än det mot fallrörets
vattenpelare svarande — förutsätter strypning
av vattenavloppet från luftavskiljaren,
varigenom betydande energiförlust förorsakas.
Luften har som förbränningsluft
olägenheten att på grund av vattnets
syreabsorp-tion bli syrefattigare än atmosfärluften,
vilket även mycket bidragit att inskränka
dess användbarhet som sådan.
Hydrauliska kompressorer. Måhända eggade av den under 1800-talets senare del
växande användningen av komprimerad luft som kraftöverföringsmedel, framträdde
vid den tiden en del amerikaner med försök att förläna vattenblästern en för
energiutvinning gynnsammare form. Troligen var bland dem Frizell den förste, som
med bibehållande i stort sett av vattenblästerns anordning, dock vidtog den
genialiska ändringen att förlägga rummet för luftens och vattnets avskiljande — alltså
»väderlådan» — ett betydande stycke under avloppets vattenyta. Därigenom erhöll den
avgående luften, utan att någon strypning behövde tillgripas, samma tryck som
motsvarade vattenpelarens höjd mellan denna vattenyta och vattenytan i luftavskiljaren,
’ fig. 743. Då någon direkt gräns för ökning av denna höjd icke förelåg, möjliggjorde
den Frizellska anordningen att betydligt högre lufttryck kunde utvinnas än tidigare
varit fallet med vattenblästern. Uttrycket hydraulisk kompressor börjar därmed också
bli berättigat och tränger igenom. Förloppet i en sådan är det direkt omvända till
förloppet i den tidigare uppfunna mammutpumpen för vattenuppfordring (se sid. 240),
i vilken komprimerad luft inpressas nedtill i röret och under expansion utlöser en
vattenpelare i detsamma.
På 90-talet fullföljdes Frizells tankegång framgångsrikt av kanadensaren Taylor,
vilken utarbetade nya självständiga konstruktioner och införde förbättringar, som till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
