Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Pumpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTMASKINER OCH PUMPAR. PUMPAR.
571
Fig. 751. Kinesiskt
vattenuppfordrings-verk. (Feldhaus.)
Fig. 752. Vattenuppfordring med vattenkraft
enl. Filon av Bysans 230 f. Kr. (Feldhaus.)
Begynnande maskinella anordningar. Då människan började få kännedom om de
enkla mekaniska element, vilka efter hand bildat grundvalen för
maskinbyggnadskonsten, ser man dessa också komma till användning i effektivare
vattenuppfordrings-verk. Man kom in på tanken att utnyttja rörelsen hos ett roterande hjul. I en del fall
placerades kärl i hjulets periferi, och detta fick med sin nedre del doppa under ytan i en
vattensamling, där kärlen fylldes för att avge sitt
innehåll i banans toppunkt, fig. 750. Vanligen
kringdrevos dessa uppjordringshjul med handkraft
eller med hjälp av oxar eller andra dragdjur i
därför avsedda vandringar. I andra fall finner man
rörelsen överförd på något slags bandtransmission,
som i sig innehåller de vattenbärande kärlen. Fig.
751 visar en gammal kinesisk anordning för
bevattning av risfält, där genom ett system
träplattor, uppträdda på rep, som löpa över två
trummor, vattnet släpas upp i en lutande ränna.
Plattornas profil passa med rännans tvärsektion,
varigenom mellanrummet mellan två plattor utgör
ett kärl. Systemet försättes i rörelse på sätt
figuren antyder.
Tanken att utnyttja vattenkraften som drivkraft för vattenuppfordring var heller
icke främmande för forntidens folk. Den grekiske ingenjören och skriftställaren Filon
av Bysans beskriver år 230 f. Kr. en dylik anordning, fig. 752, och i Kina voro
liknande anordningar kända troligen långt
dessförinnan. Principen är ett vattenhjul,
som kringdrives i ett strömdrag, därifrån
rörelsen1 med drev överföres till en
ovanför liggande axel, över vilken löper den
kedja, som uppbär kärlen. Dessa fyllas i
strömdraget och tömmas upptill, där en
ränna hopsamlar och för vidare vattnet till
förbrukningsplatsen. I allmänhet torde
man ha föredragit att med hänsyn till
upp-fordringshöjden göra hjulen så pass stora,
att endast ett hjul behövde användas, på
vilket kärlen kunde fästas direkt. Ett
exempel visar den i fig. 753 avbildade
gigantiska anläggningen, uppförd av
araberna i Syrien och ännu i behåll. Kärlen
sitta fästade i periferien på ett stort hjul
av mahogny. Fig. 754 åter visar
exempel på de enkelt hopbyggda bambuhjul
som alltjämt användas för
bevattnings-ändamål i Bortre Indien.
Forntidens store fysiker och matematiker Archimedes (287—212 f. Kr.)
konstruerade en efter säregna principer arbetande uppfordringsanordning, Archimedes’ skruv som
den efter honom uppkallats, fig. 755. Idén säges han fått under en resa i Egypten, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
