Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Pumpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
VATTENBYGGNADER.
Två självstyrda ventiler bestämma i båda fallen vätskeströmmens riktning. I
sug-och lyftpumpen, som endast avser att lyfta vätskan till pumpens egen nivå, är den
ena ventilen placerad i pumpkolven; i sug- och tryckpumpen, vilken, som namnet antyder,
avser att trycka vätskan ut i en tryckledning, äro båda ventilerna placerade i
pumpkroppen. Betrakta vi de olika faser, som utmärka arbetsprocessen exempelvis för pumpen
i fig. 777, blir förloppet i densamma följande.
Vi antaga att pumpningen gäller vatten och att vid startögonblicket såväl rummet
under kolven som tillhörande sugledning äro fyllda med luft av atmosfärens tryck. Föres
kolven uppåt förtunnas luften under densamma och tvingar luften i sugledningen att
expandera genom ventilen Vs, som på grund av tryckskillnaden lyftes mot sin egen
tyngd. Påverkad av den yttre luftens tryck har tryckventilen Vt under kolvens rörelse
uppåt förblivit stängd. Omkastas kolvrörelsen i något läge nära cylinderns toppunkt,
upphör luftöverströmningen från sugröret, ventilen Vs nedfaller och avstänger
förbindelsen mellan detta och cylindern. På grund av den i sugröret förtunnade luften har
vattnet där av den yttre luften pressats upp till en viss höjd Ä—A. Under kolvens rörelse
nedåt förblir vattnet i detta läge, luften i cylindern komprimeras och uppnår snart ånyo
atmosfärens tryck. Då detta sker, öppnar tryckventilen Vt och den i kolvrummet varande
luften blåses delvis ut.
Vändes kolvrörelsen igen, när kolven nått sitt bottenläge, stänger ventilen Vt och
samma förlopp upprepas, varvid vattenpelaren höjs ytterligare ett stycke. På så sätt
fortlöper processen ända tills vattenpelaren nått ventilen Vs, intränger genom denna
och fyller rummet under kolven, då pumpen börjar avge vatten. Antalet kolvslag, d. v. s.
den sammanlagda slagvolym som är erforderlig innan vattenavbördningen börjar,
är beroende dels av volymen i sugledningen och dels av pumpens sughöjd, en ökning
av den ena såväl som den andra faktorn medför ett fördröjande. Vattenavgivningen
sker stötvis varje gång kolven trycks ned.
Fig. 778. Kolvpump enligt
Heron. (Greene: Pumping
Ma-chinery.)
Kolvpumparna under antiken. Att historiskt fastslå en tidpunkt då kolvpumpen
uppfanns låter sig knappast göra. Den äldsta åt eftervärlden bevarade beskrivning,
där denna pumptyp framträder, tycks den vara som till
författare har antikens berömde fysiker Heron. I sitt
arbete »Pneumatica» omtalar denne en av hans föregångare
Ktesibios uppfunnen pump, fig. 778, avsedd som
brandspruta, och som arbetade efter den dubbeUverkande
principen med två cylindrar förbundna med en tryckluftklocka.
Från tryckluftklockan sprutade vattnet ut genom ett
munstycke. Med dubbeltverkande förstås en anordning,
genom vilken pumpen för varje slag — oberoende av
slagets riktning — förtränger en viss vätskevolym och således
medger fördelen att vätskan ständigt tillföres
tryckledningen, utom just i de ögonblick kolvrörelsen vänder.
Heron verkade sannolikt under 2:a århundradet e. Kr.
i dåtidens främsta lärdomsstad, Alexandria. Man har
funnit att uppfordringshjulen (se sid. 571), sådana de vid ifrågavarande tidpunkt
byggdes i Egypten, ibland försågos med ventiler i kärlens botten, vilka automatiskt
öppnade vid nedsänkningen under vattnet och stängde då kärlen fyllts, en förbättring
som i hög grad underlättade hjulens kringdrivande. Denna omständighet har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
