Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Pumpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTMASKINER OCH PUMPAR. PUMPAR.
611
men nedsättes under passagen genom snäckan, så att vid pumpens avlopp en mycket
moderat hastighet är rådande, kanske uppgående till ett par meter i sekunden.
Mellan reaktionsvattenturbinen och centrifugalpumpen råder en påtaglig likhet,
och någon principiell skillnad i konstruktionen kan heller icke göras. Liksom en elektrisk
generator, som tillföres elektrisk ström, kan tjänstgöra som motor, så kan en
centrifugal-pump som matas med tryckvatten från avloppet drivas baklänges som vattenturbin och
avge effekt på axeln; dock bli i så fall förlusterna, om samma varvtal skall bibehållas,
större än vid drift som pump. Den tanken har till och med i vissa projekt av
vatten-kraftanläggningar förts på tal, att turbinerna stundom skulle få tjänstgöra som pumpar
och medelst kraft från främmande nät återpumpa ovan kraftfördämningen det vatten,
som under timmar av kraftverkets forcering avtappats utöver flodens tillrinning. Ett
sådant förslag har exempelvis väckts av H. Munding för Vattenfallsstyrelsens
utbyggnad av Motala kraftverk, där turbinerna nattetid arbetande som pumpar med elektrisk
kraft från Älvkarleby skulle återbörda till Vättern en del av dagsavtappningen.
Fig. 817. Venturirör.
Nyttiggörandet av kinetiska energien utanför hjulet. Ett problem, som möter
hos centrifugalpumparna, är, hur den från hjulet avgående vätskans kinetiska energi
på ett effektivt sätt skall kunna tillgodogöras. Vi ha redan
framhållit, att den hastighet JV, varmed vätskan utgår i
det omgivande pumphuset, i allmänhet är ganska
betydande, men hastighet betyder energi och bör som sådan
tillvaratagas och omsättas i för vattenuppfordring nyttig
form. Man har i regel föga praktisk användning för den
energi en direkt ur pumpen utskjutande vattenstråle
representerar, och för att nyttiggöra densamma måste den
därför omsättas i tryck. Daniel Bernouilli påvisade det
samband, som råder mellan en vätskeströms
»hastighets-höjd» och tryck, då man med hastighetshöjd menar den
höjd till vilken den fria strålen skulle nå utan annan
bromsning än tyngdkraften. Hur hastighetshöjden och
trycket hänga samman med varandra illustreras bäst av det av Herschel för
vattenmätning använda venturiröret, fig. 817. På grund av rörets växlande sektionsarea
blir den däri framströmmande vätskans hastighet även i motsvarande grad växlande
och störst i den trängsta sektionen. Med den strömriktning figuren anger kan man
betrakta det till vänster om trängsta sektionen konvergerande rörpartiet som ett
munstycke, i vilket vattenhastigheten stegras under samtidig trycksänkning. Till höger
om samma sektion vidtager ett långsamt divergerande rörparti, dijfusorn, i vilket
vätskehastigheten i motsvarande grad nedsättes. Det visar sig då, att en gradvis
tryckstegring äger rum i diffusorn, och genom att anbringa de tryckmätare figuren visar,
kan man avläsa tryckens växlingar i de olika sektionerna. Om strömningsförloppet
försiggått helt och hållet förlustfritt skulle tryckmätarna 1 och 3 utvisa samma tryck,
förutsatt lika areor. Så blir emellertid praktiskt aldrig fallet, utan på grund av de
virvlar, som uppstå även i en väl formad diffusor, nyttiggör vattnet endast en del av sin
kinetiska energi, och som resultat kvarstår, att ett lägre tryck utbildas i 3 än i 1.
Högst 70 å 80 % av tryckfallet från 1 till 2 torde återvinnas.
Liknande energiomvandlingsprocess äger rum i det från pumphuset avgående vattnet.
Betrakta vi pumphusets form, fig. 814, så utmärkes denna av en divergerande rördel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
