Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Pumpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
VATTENBYGGNADER.
Stöthäverten. En metod, som utan användande av drivmaskiner förmår
nyttiggöra de i rörliga vattenmassor inneboende krafterna för uppfordringsändamål har fått
ett intressant uttryck i den av Montgolfier 1796 uppfunna stöthäverten eller hydrauliska
väduren. Uppfinnarens tanke var, att med den kraft, som står till buds i ett mindre
vattenfall, skapa ett enkelt medel att höja vattnet till en för förbrukningsplatsen
tillgänglig höjd, och för dess realiserande omsatte han fallets potentiella energi i levande
kraft, med vilkens hjälp sedan vattenuppfordring kunde komma till stånd. Förloppet
grundar sig på att en i rörelse stadd vattenmassa vid plötslig bromsning vidkännes en
viss tryckstegring.
Om vattensträngen AB i fig. 841 under trycket av fallhöjden h uppnår en viss
hastighet, kommer ventilen Fx i avloppet att med ett ventilslag slå igen, och den
tryckstegring, som på grund härav uppstår i ledningen, öppnar ventilen V2, varigenom en viss
vattenmängd insläppes i tryckluftklockan R. Det därstädes rådande trycket av den
inneslutna luften pressar vattnet ut i avloppsledningen till förbrukningsstället. Så snart
Fig. 841. Montgolflers stöthävert.
trycket i ledningen AB sjunkit till ett tryck under klockans återgår ventilen F2 till sitt
säte, under det ventilen Fx öppnar antingen av sin egen tyngd eller eventuellt med hjälp
av fjäderkraft. Vattensträngen AB är då fri att ånyo sättas i rörelse, och samma förlopp
upprepas. En fortgående och med vattensträngens acceleration alternerande
inmatning i klockan blir således följden.
Anordningen är märklig ur den synpunkten, att den förverkligar ett slags lösning
till problemet att utan hjälp av maskiner höja den i ett vattenfall tillgängliga
vattenpelarens höjd från h till H^h mot att den högre pelaren tilldelas en mindre vattenmängd
än den förbrukade. Man har också på den antydda vägen kunnat nå upp till ganska
betydande värden — upp till 20 och 25 — på förhållandet H:h, ehuru i regel med
sämre effektutbyte ju större förhållandet är. Vid värdet 8 å 10 synes effektutbytet hålla
sig i storleksordningen 40 till 50 procent. Anordningen erbjuder dock större teoretiskt
än praktiskt intresse. Någon vidsträckt användning har den aldrig fått på grund av
diverse nackdelar dess verkningssätt för med sig, framför allt ventilernas snabba
förslitning till följd av de oavbrutet pågående ventilslagen.
Pumpning med gaser och ångor. Tidigt kan man spåra tanken att direkt med hjälp
av komprimerad luft eller vattenånga pumpa vatten. Heron har låtit den komprimerade
luften komma till användning i den av honom uppfunna Herons kula och Herons
brunn, fig. 842, och vattenångans användning återfinner man föreslagen i della
Portas ångpulsometer 1601, fig. 843.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
