Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Navigation, av S. Ulff - De nutida nautiska hjälpmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
NAVIGATION.
met parallellt med kvicksilverytan; härigenom tvingas gyroaxeln kvarligga i
horisontalplanet, så att den börjar precessera.
Den av firman Anschütz först konstruerade kompassen var försedd med ett gyro.
Fig. 887 visar en genomskärning av en dylik kompass. Gyrohuset B, som innesluter
gyro-hjulet R, är här förenat med den
ring-formiga flottören E och kompassrosen P
till ett flytande system. Detta
uppbä-res av kvicksilvret inneslutet i skålen
K. Denna upphänges kardanskt i ett
till fartyget fästat nakterhus; fartygets
långskeppslinj e utmärkes av
styrstrecket St. Då nu gyroaxeln och
kompassrosens därmed parallella
nord-syd-linje ständigt visar mot nord, kan
fartygets kurs avläsas vid styrstrecket.
Det flytande systemet centreras av en
från hylsan H nedskjutande central
tapp. Gyrohjulet R sättes i rotation
av en i statorn S införd trefasström,
vars olika faser överföras till det
fly
tande systemet dels genom hylsan H och dels genom kvicksilvermassan. I drift roterar
hjulet med 20 000 varv pr minut. Dämpningen åstadkommes här genom att ett
vrid-ningsmoment medelst en luftström införes kring vertikalaxeln.
Denna engyrokompass hade den nackdelen, att den ombord på ett fartyg i sjögång
kunde komma upp till felvisningar av betydande
storlek, s. k. rullningsfel. Orsaken till detta fel
visade sig ligga i att det flytande systemets
egensvängningstid omkring en N-S-axel var så
liten, att resonans kunde inträda mellan fartygets
rullningar och nämnda egensvängningar omkring
N-S-linjen. För att höja svängningstiden för
systemets egensvängningar kring denna linje så
mycket att den blir större än fartygets, har man
numera infört tre gyron, fjädrande fästade till
rosen, så att ett sitter med axeln i N-S-riktningen
och de båda andra i 30° vinkel däremot, de
senare förbundna med varandra genom ett system
länkstänger (fig. 888). Alla gyron äro lika stora
och mindre än engyrokompassens, de rotera
med-sols med 20 000 varv pr minut och arbeta som
parallellkopplade rotorer i var sin trefasmotor. På grund av den fjädrande förbindelsen
kunna de vrida sig något kring sina vertikalaxlar, och om systemet kommer i rullning
verkar detta som tryck på de båda sidogyronas axeländar, varvid dessa precessera något
och samverka genom det härvid uppkommande precessionsmotståndet (lag 3) till att
höja svängningstiden och sålunda stabilisera det flytande systemet.’
Fig. 889 visar en vertikalsektion av en tregyrokompass, där F är flottören, O halsen,
som uppbär den trearmade bygeln P. I denna finnas kullager för gyrohusens A vertikal-
Fig. 887. Anschütz’ engyrokompass.
Fig. 888. Princip för Anschütz’
tregyrokompass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
