Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Navigation, av S. Ulff - De nutida nautiska hjälpmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NUTIDA NAUTISKA HJÄLPMEDLEN.
679
väg, vilket tydligt kan iakttagas i telefonerna genom att de båda ljuden ånyo
sammanfalla, blir:
2 d = v(n + l)i
och av de två sista ekvationerna kan nu d beräknas. Man behöver ej inskränka sig till
att taga nästa koincidens utan kan fortsätta till t. ex. den 3:e; i den senaste ekvationen
skall då i stället ingå (n + 3).
Noggrannheten i inställningen blir mycket stor, ty då ljudet pendlar fram och
tillbaka mellan havsbottnen och vattenytan flera gånger skulle ett fel flerfaldigas lika många
gånger som ljudet pendlar och därför bliva fullt märkbart.
Denna metods praktiska användbarhet prövades ombord å amerikanska jagaren
»Stewart» under en färd från Newport i IL S. A. till Gibraltar sommaren 1922. Fartyget
framgick härvid med en jämn fart av 15 knop, och lödningar företogos var 15:e minut
eller oftare. Tiden för att bestämma ett djup var ungefär en minut. I oktober och
november samma år sjömättes av två amerikanska fartyg utanför San Francisco medelst denna
»Sonic depth finder» ett område av ungefär 100 000 kvadratkilometer på 38 dagar å djup,
varierande mellan 100 och 2 000 famnar. Vid en jämn fart av 12 knop togos härvid över
5 000 lodskott, ett arbete som med äldre metoder skulle ha tagit månader eller år i
anspråk.
I Frankrike har man slagit in på en väg, som väsentligt och principiellt skiljer sig
från de förut nämnda.
Under det man tidigare alltid använt ljudvågor av förhållandevis små svängningstal,
10 000—20 000 svängningar pr sekund, vilka kunna uppfattas av det mänskliga örat, har
man här dragit nytta av vågor med korta våglängder och stora svängningstal (40 000—
100 000), de s. k. ultrasonora vågorna. Dessa ligga utanför hörbarhetsområdet men
äro i övrigt av samma slag som vanliga ljudvågor och fortplanta sig i vatten med
samma hastighet som dessa.
Nu vet man, tack vare de ingående undersökningar som utförts av Lord Rayleigh,
att den distans en ljudvåg förmår fortplanta sig, innan dess styrka nedgått så långt att
den ej längre kan uppfattas, står i ett visst förhållande till svängningstalet. Ju större
detta är ju kortare blir denna distans, varför man ej här kan arbeta med vågor av större
svängningstal än 70 000, vilket motsvarar en våglängd i vatten av 2.2 cm, om ljudets
hastighet i vatten antages till 1 500 m/sek.
Den franske fysikern Fresnels grundläggande undersökningar inom optiken, vilka
även äga sin tillämpning inom akustiken, hava ådagalagt, att om en ljuskälla placeras
bakom en skärm med en öppning av viss storlek, blir spridningen av den ljuskon, som
utstrålar på andra sidan skärmen, beroende av förhållandet mellan ljusets våglängd och
öppningens diameter. Det är härpå principen för de ultrasonora vågornas användande
är byggd. Man utsänder dylika vågor genom en förhållandevis liten öppning och erhåller
då en smal Ijudkon, varigenom det utsända ljudet blir samlat i en viss riktning. Av
praktiska skäl kan öppningen ej göras större än c:a 20 cm, och då man kan beräkna att
våglängden då måste vara blott 3.5 cm, motsvarande ett svängningstal av 40 000,
framgår att en riktad utsändning ej kan åstadkommas utan ultrasonora vågor. Kortare
vågor och högre svängningstal skulle visserligen medgiva ännu mindre öppningar, vilket
vore önskvärt, men såsom förut visats kan man ej öka svängningstalet mycket mera,
innan maximigränsen för framträngandet i vatten är uppnådd.
Den förste, som med ledning av dessa teorier föreslog användandet av de ultra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
