Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Navigation, av S. Ulff - De nutida nautiska hjälpmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688
NAVIGATION.
Mottagaremikrofonerna placeras här under vattenytan så långt från varandra att
deras avstånd förhåller sig till det verkliga avståndet mellan öronen som ljudets hastighet
i vatten förhåller sig till ljudets hastighet i luft och förenas med var sin telefon. I
ledningarna från mikrofonerna till telefonerna insättes en s. k. kompensator, en apparat
varmed tiden för ljudets fortplantning i dessa ledningar kan reglerbart fördröjas.
Inkommer nu en ljudvåg snett emot mottagarens baslinje t. ex. från höger, erfar man först ett
högerintryck. Med kompensatorn i ledningen till högra telefonen regleras nu ljudets
fördröjning i denna ledning, så att ett mittelintryck erhålles. Kompensatorns ställning
i detta ögonblick angiver direkt den vinkel, varunder ljudet inkom mot baslinjen. Det
mänskliga örats förmåga att på detta sätt bestämma riktningar är, för ljud som inkomma
intill 30° på vardera sidan, så stor, att detta slag av riktningsbestämning kan utföras med
en skärpa av 1° å 2° inom nämnda område. Vid en infallsvinkel av 60° blir
noggrannheten 3° och därutanför sämre.
Utprickning. För att utmärka grund i farvattnen såväl till sjöss som i
närheten av farleder användas flytande sjömärken. Dessa utgöras av prickar, bojar eller
dylikt, så förankrade i förhållande till grunden, att då man tager dem på »rätt sida» går
man på betryggande avstånd från grunden. Å särskilt viktiga platser, hamninlopp eller
dylikt, äro bojarna ofta försedda med anordning för ljus- och ljudutsändning; vid de
senare åstadkommes ljudet av en visselpipa eller av en klocka, vars kläpp röres av
sjögången. För att särskilja prickar äro dessa målade i olika färger och ibland dessutom
försedda med typiska kännetecken, s. k. ballonger. Av en pricks utseende kan man
alltid avgöra, på vilken sida av fartyget den bör tagas eller^m. a. o. på vilken sida om
grundet den står.
Sjökort. De i det föregående omnämnda felaktigheterna i plattkartan påvisades och
rättades av den flamländske kartografen Gerhard Kremer, kallad Mercator, år 1569.
Efter honom benämnes den typ av kartor som användes på sjön mercatorskort] dessa
hava den fördelen att de förena ett vinkeltroget återgivande av jordytan med den för
sjömännen viktiga egenskapen att alla meridianer äro parallella räta linjer. Då man
styr kurs efter kompassen framgår fartyget på jorden efter en linje kallad loxodrom, som
bildar samma vinkel med meridianerna. För att nu loxodromen skall bli en rät linje i
kortet, vilket är det lämpligaste och händigaste för de sjöfarande, måste därför
meridianerna avbildas såsom parallella räta linjer, vilket även var fallet i plattkartan.
Skillnaden mellan denna och mercatorskortet ligger däri att i det senare ökas avståndet mellan
de horisontella linjerna, som representera latitudsparallellerna, med växande latitud.
Härigenom erhålles den önskvärda vinkeltroheten, men en följd härav blir att
utsträckningen av länder och ytor även växer med latituden. Övre och nedre ramen till ett
mercatorskort indelas i longitudsgrader och -minuter, numera vanligen räknade med den
meridian, som går genom observatoriet i Greenwich som nollpunkt. De stående kanterna
indelas som nämnt i latitudsgrader och -minuter med en från ekvatorn alltjämt växande
skala, och genom de sålunda uppkomna delningspunkterna uppdragas meridianer och
paralleller.
I sjökortets så uppgjorda rutnät införes efter sin belägenhet på jorden allt som är av
betydelse för na vigeringen (fig. 918). Där återfinnes därför land och landkonturer,
betydelsefulla föremål i land såsom: fyrar, sjömärken, torn, kyrkor o. d., samt i vattenområdet
framför allt siffror angivande vattendjupet, grund och deras begränsningslinjer, bottnens
beskaffenhet, lägen av prickar och andra flytande sjömärken m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
