Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Medeltidens skeppstyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730
SKEPPSBYGGNAD.
Fig. 965. Nordiskt krigsskepp vid 1500-talets början. Efter en
bild i Olaus Magni bok om Norden.
pet hade blott ett fast, genomgående däck, men därinunder i skrovet kunde på
befintliga balkar ett provisoriskt däck anordnas. Ovanom det fasta, hela däcket sträckte sig
ett halvdäck från stormasten akteröver och ett annat mindre däck (backdäck’) från
foreller fockmastens vanter plattformlikt utöver förstäven. Längst akterut fanns över
halvdäcket ytterligare ett mindre däck. Dettas akterkant nådde c:a 6 m över den
normala vattenlinjen, samtidigt som kara velien ifråga midskepps knappt hade 3 m fribord
till relingen. »Santa Maria»
förde på fockmasten ett
fyrkantigt råsegel, på
stormasten ett större dylikt, på
stormärsstången ett
trapets-formigt märssegel, på
kryss-eller mesanmasten ett
trekantigt latinsegel och under
bogsprötet ett råsegel.
Totala segelarean beräknas
hava varit drygt 460 kvm.
Skrovet var utvändigt
förstärkt med vertikala
timmer, som samtidigt
skyddade mot skamfilning, när
skeppet låg förtöjt vid
brygga eller lade ombord
med ett annat fartyg.
»La Pinta» var, som
sagt, något mindre men
annars ganska likt »Santa
Maria». »La Nina» (fig. 964)
skilde sig mera både ifråga
om skrovets och riggens
utseende. Något förkastell
eller backdäck fanns icke,
liksom icke heller något
övre akterdäck. Storleken
var även avsevärt mindre;
den spanske marinmålaren och Kolumbusforskaren R. Monleon anger »La Ninas»
längd överallt till 24.1 m och största bredden till 7.3 m.
Sedan krutet under medeltidens sista århundraden börjat bli allmännare känt och
använt i Europa, kanoner och handgevär uppfunna, utrustades de för strid avsedda
skeppen därmed. Först i slutet av 1400-talet torde de nordiska krigsfartygen börjat förses
med lättare kanoner, anbragta å kastellen och skjutande över bank, ty kanonportar hade
man ännu ej hittat på att anordna. Men redan vid övergången till nästa århundrade
tillkommo dylika kanonportar i skeppssidorna. Även på de nordiska skeppen började
latinsegel användas. Ur denna segelform torde genom vertikal klyvning såväl
gaffelsom stagseglet hava utvecklats på södra Nordsjökusten. En annan förändring, som
under medeltidens senare århundraden ägde rum beträffande de nordiska skeppen, var
att de mer och mer började byggas på kravell. Vikingaskeppen voro ju i regel klink-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
