Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Skeppsbyggnadskonsten under nya tidens första århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
734
SKEPPSBYGGNAD.
mäktiga fullriggaren »The Sovereign of the Seas» (fig. 969), vilken med en längd av nedre
kanondäcket av 53 m, en längd överallt (inkl, speronen) av 70 m och. en största bredd
av 15.3 m samt en bestyckning av 112 kanoner blev den typ, som sedan Under långtid
framåt i huvuddrag bibehölls för de största linjeskeppen.
I Sverige nöjde man sig samtidigt med något mindre krigsskepp. Ett relativt stort
skepp var den 54 m långa tredäckaren »Stora Kronan», färdigbyggd omkring år 1670
samt beskriven och avbildad i kommendör G. Ungers »Illustrerad Svensk
Sjökrigshistoria». Orlogsskeppen byggdes i allmänhet av ek, Under det att master och ründhult
förfärdigades av furu. Några teoretiska beräkningar med avseende å form och
deplace-ment lågo än så länge icke till grund för konstruktionen, utan man begagnade sig av
ett s. k. bestick, som omfattade vissa bestämda, mot varandra svarande dimensioner.
Om ett nybyggt skepp befanns vara gott och framför allt visade sig som en snabbseglare,
ansågs besticket lyckat och aktades som en statshemlighet. Vid 1670-talets slut ansåg
sig amiralitetskollegium hava vunnit sådan erfarenhet, att normalbestick fastställdes
för två slags skepp, som därefter skulle byggas; den större typen skulle ges en längd av
46 m och den mindre av 40 m. Det övervägande antalet skepp byggdes på Skeppsholmen
i Stockholm; därnäst i ordningen som skeppsvarv kom Bodekull (Karlshamn) och
Göteborg.
Krigs- och handelsskeppen skilde sig vid denna tid icke mer, än att de senare vid
behov med god fördel kunde sättas in i stridslinjen vid sidan av de förra. Det finnes
t. o. m. exempel på, hurusom en hel köpmansflotta för krigsändamål förhyrdes, nämligen
år 1644, då Louis de Geer för svenska kronans räkning från Holland anskaffade icke
mindre än 33 bevärade handelsfartyg. För att inom landet uppmuntra byggandet av
starka och för örlogsbruk användbara handelsskepp utfärdade konung Karl X Gustav
bestämmelser om att dylika, som kunde föra minst 14 kanoner, skulle medgivas lättnad
av tullumgälderna mot villkor, att de av kronan finge disponeras Under krigstid. På
detta sätt uppstodo de »monterade» handelsfartygen, vilka under benämningen
kompani-eller kofferdiskepp i stort antal deltogo i Karl X:s och Karl XI:s krig med Danmark.
På de större skeppen förekom under 1600-talet ofta en midskepps lagd brygga,
som förenade halvdäck och back. Vid mitten av följande århundrade började man
ersätta nämnda brygga medelst på båda sidor intill relingarna och i jämnhöjd med dessa
löpande gångbord, vilka lades på god manshöjd över däcket. På örlogs- och även andra
skepp anordnades längs gångborden en dubbel skärm av segelduk, den s. k.
bastinge-ringen, i vilken, d. v. s. mellan de båda segelduksväggarna, manskapets »kojer»
(hängmattor att sova i) stuvades. Längre fram utfördes bastingeringen vanligen av trä.
Under 1700-talets senare del hade ett större skepp i regel två eller tre genomgående däck,
därovan ett halvdäck, som sträckte sig från aktern till stormasten, och en back, som
nådde från förstäven till aktersta fockmastvanten; mellan halvdäcket och backen löpte
gångborden, så att endast ett parti för om stormasten var öppet; längst akterüt över
halvdäckets aktre del fanns ännu ett mindre däck, som täckte befälets hytter. På
ör-logsmässigt utrustade skepp voro av de genomgående det eller de övre batteridäck.
Vid nyssnämnda århundrades slut anordnades vanligen ett fullständigt däck över det
högst belägna batteridäcket, eller, med andra ord, man förenade gångborden med ett
däck. Ordet »halvdäck» kom därigenom att betyda aktre delen av ett skepps översta
däck, en betydelse, som nämnda ord alltjämt och särskilt å örlogsfartyg bibehållit. I fig.
970 visas byggnadsdetaljer till en tredäckare, efter ritning, uppgjord år 1683 av
Fran^ois Coullomb Sitz, Toulon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
