Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Krigsfartygens utveckling från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPSBYGGNADSKONSTENS HISTORIA.
785
från en vanlig koleldad sjöångpanna med återgående tuber, vilken stod i förbindelse
med en akter- och. en föröver placerad behållare. Genom cirkulation upphettades
härigenom en total vattenmängd av c:a 8 ton till en temperatur, som motsvarade drygt
10 atm ångtryck. Härigenom kunde båten vid undervattensgång framdrivas 14
distansminuter (eng. sjömil) med den ånga, som efter eldstadens hermetiska tillslutning avgavs
från den upphettade vattenmängden. Efter det lagom kvantitet vattenbarlast intagits,
sänktes båten med tillhjälp av två vertikala propellrar, placerade utanför vardera
skeppssidan. Förutom ett längst aktenit placerat vertikalroder funnos två i fören på en
gemensam axel sittande horisontalroder. Av denna typ levererade Nordenfelt två båtar till
Grekland. Två andra, av större och kraftigare typ (c:a 160 tons deplacement i
undervat-tensläge) byggdes enligt hans konstruktioner i England och levererades till Turkiet.
Fig. 1022. Svenska flottans första undervattensbåt »Hajen», byggd 1903—04 i Stockholm. Båten,
som numera är utrangerad, hade en längd av 21.6 m, ett deplacement i ytläge av 107 ton och i
undervattensläge 127 ton. Farten var resp. 9.5 och 7 knop.
En ännu större Nordenfeltbåt (c:a 250 tons deplacement i undervattensläge) byggdes år
1887 i England för ryska marinens räkning; denna båt förolyckades dock under en storm
i Östersjön, innan den nådde sin bestämmelseort, Kronstadt.
Under 1890-talet gjordes betydelsefulla framsteg inom undervattensbåtstekniken,
bl. a. av den förut omnämnde amerikanske ingenjören J. P. Holland och hans
landsman Lake samt de franska mariningenjörerna G. Zedé och A. M. Laubeuf. Ingenjör
Holland byggde en hel rad försöksbåtar, varav en bland de senare, färdig år 1899,
övertogs av U. S. A:s marin. Drivkraften i ytläge erhölls på denna båt från en bensinmotor
och vid undervattensgång från en elektromotor. Under gång och sedan erforderlig
vattenbarlast intagits, styrdes båten ned till önskat djup med hjälp av ett par akterut
placerade horisontalroder. Efter »Hollandtypen» och modifikationer därav byggdes sedan
i Amerika, England och andra länder åtskilliga sådana s. k. enkélskrovbåtar. Även svenska
flottans första Undervattensbåt, »Hajen» (fig. 1022), konstruerad av marindirektör C.
Rich-son och färdig år 1904, var en enkelskrovbåt, rätt mycket påminnande om »Hollandtypen».
Fransmannen Laubeufs år 1897 konstruerade Undervattensbåt »Narvdl», som sjösattes
i oktober 1899, åter har blivit mönstret för de moderna dubbelskrovbåtarna. »Narval»
hade nämligen barlasttankarna förlagda utanför det inre s. k. tryckskrovet, och den
därigenom uppkommande yttre bordläggningen formades ungefär som skrovet på en
vanlig övervattenstorpedbåt. Eftersom vid Undervattensgång med öppna
bottenventiler trycket blir detsamma på båda sidor om denna yttre bordläggning, kan den
50—270535. Uppjinningarnas bok. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
