Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Segelskepp och lustsegeljakter under senare tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPSBYGGNADSKONSTENS HISTORIA.
789
Ehüru segelskepp av järn redan börjat byggas år 1852, fasthöll man likväl rätt
länge i allmänhet vid bordläggning av trä, emedan denna möjliggjorde
kopparförhyd-ning till skydd mot växter och smådjur, som satte sig fast på skrovet och minskade
seglingsförmågan. Nutidens utmärkta skeppsbottenfärger voro då ännu icke uppfunna.
Emellertid började ångarna under 1800-talets senare hälft successivt undantränga
segelfartygen såsom huvudtrafikmedel till sjöss, och järnet träet som huvudmaterial för
skeppsbyggeriet. Sedan 1870-talet hava också så gott som alla större segelskepp byggts
av järn. Även riggen har i allt större utsträckning börjat göras av samma material,
master, bommar och rår av järnrör, stående och delvis också löpande gods av stållinor.
Fig. 1026. Amerikanska sjumastade järnskonaren »Thomas W. Lawson», ett av de största segelskepp,
som någonsin byggts, färdig 1902.
Möjligheten att uppdriva de stora segelfartygens hastighet motverkades emellertid
av ekonomiska skäl — allrahelst som ju vid 1800-talets slut de snabbgående
maskinfartygen visat sig lyckade och i många fall lämpligare än segelskeppen. För fraktfart,
vartill segelskeppen fingo begränsa sig, gjorde sig sparsamhetshänsyn starkt gällande
— segelstället förenklades i största möjliga mån, bl. a. byggdes stora »snedseglare»,
d. v. s. mångmastade skonare utan ett enda råsegel. Besättningen kunde dels därför
och dels på grund av olika förbättringar av tacklingen jämte användning av
hjälpmaskiner för segelsättning och andra tyngre arbeten ombord väsentligt reduceras till
antal. De segelskepp av järn, om ett par, tre tusen bruttoregisterton, varav ganska många
under förra århundradets sista fjärdedel byggdes i Skottland, kunde därför ej slå de
hastighetsrekord, som satts av klipperskeppen från föregående årtionden.
Innan de stora segelskeppen — till synes för lång tid framåt, kanske för alltid —
nödgats giva vika för maskinfartygen och »motorseglarna», byggdes i början av detta
århundrade några järnjättar, varav den sjumastade slätskonerten »Thomas W. Lawson»
(fig. 1026) och den femmastade fullriggaren »Preussen» voro de största och blivit mest
omtalade. Det förstnämnda skeppet, byggt i Amerika 1902, representerade den särskilt
på Nordamerikas ostkust i större kustfart mycket använda slättoppade skonarens
extremaste utveckling. Med sina sju master — det största antal något segelskepp fört —
en längd överallt av 123 m, 112 i vattenlinjen, en största bredd av lö^i m och ett
brutto-registertonnage av 5 220 ton kunde detta märkliga fartyg skötas av en besättning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
