Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Segelskepp och lustsegeljakter under senare tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPSBYGGNADSKONSTENS historia .
793
som ett ständigt internationellt vandringspris för kappseglingar mellan stora jakter.
England har ett flertal (14) gånger sedermera, första gången år 1870, förgäves sökt
återtaga pokalen — icke minst tekungen Thomas Liptons försök med sina jakter
»Shamrock», »Shamrock II», etc. hava blivit mycket omtalade. Ännu, då detta skrives
(1931), är dock pokalen kvar i amerikanarnas ägo.
Mest utmärkande för segeljakternas utveckling under 1800-talets senare del var,
att kölarnas längd minskades, trots att skroven gjordes proportionsvis längre och
smalare än förut. I stället ökades djupgåendet, och med tunga bly- eller järnkölar erhölls
Fig. 1031. Typisk rakstävad engelsk kutter, »Phantom», från mitten av 1800-talet.
den stabilitet, som de stora segelställen fordrade. Under 1890-talet gjordes kölarna
ännu kortare och jakternas profil kom något att likna en triangel, på samma gång som
förar och aktrar utbildades med långa »överhängen». Mindre jakter, såsom segelkanoter,
erhöllo ofta ett höj- och sänkbart centerbord för att ges tillräcklig styvhet under
segling. Efter olika för kappsegling tillkomna mätningsregler hava också en mångfald
båttyper utvecklats. Mest bekanta äro de tyngre och fylligare »internationella» jakterna
(fig. 1032) och de lättare och skarpare »skärgårdskryssarna» (fig. 1033).
Hur snabba de moderna segeljakterna äro, förstås bäst därav, att en modern,
medelstor skärgårdskryssare ofta kan komma Upp i 8—10 knops fart. De stora Amerika
-pokalj akterna göra ännu högre fart; 15—16 knop är icke ovanligt. Fig 1034 visar en
bild från tävlingarna år 1920 mellan Englands utmanande jakt, »Shamrock IV», och
den amerikanska pokalförsvararen, »Resolute», båda enligt överenskommelse med samma
vattenlinjelängd, 75 eng. fot (22.86 m). »Shamrock IV», ritad av den engelske
jaktkonstruktören Charles E. Nicholson, hade 34.0 m längd överallt, 7.1 m bredd, 4.2 m
största djupgående, c:a 114 tons deplacement och en segelarea av omkring 900 kvm.
Jakten i fråga torde, då den byggdes (1913), betecknat höjdpunkten av brittisk
båtbyggnadskonst. Bordläggningen, som blott var 32 mm tjock, var lagd av mahogny i tre lag,
varav de inre båda lagen gingo diagonalt mot varandra och det yttre horisontellt.
Lagen voro limmade tillsammans och dessutom nitade. Däcket uppges även hava varit
av mahogny, lagt i två lag. Byggnadssättet visade sig mycket tillförlitligt, ty efter 6
års vila på land i New Yorks högst växlande klimat — tävlingen var nämligen först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
