Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Form och deplacement - Beräkningsmetoder och hjälpinstrument - Stabilitet och fartygsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
820
SKEPPSBYGGNAD.
Integrajerna (fig. 1052 visar en dylik av Coradi-typ) slutligen äro instrument, som
direkt upprita integralkurvor, sådana som t. ex. i fig. 1047 och 1048 antytts. Medelst en
dylik kurva kan en ytas storlek sedan omedelbart erhållas till vilken abskissa resp,
or-dinata som helst på begränsningskur van. Instrumentet vilar på ett par kraftiga rullar
(r), med vilkas hjälp det bibringas en parallellrörelse. På denna stora vagn är sedan en
Fig. 1052. Integraf. Coradi-fabrikat.
mindre vagn (IV) rörlig vinkelrätt emot den förras rörelseriktning. På en från vagnen
W utgående stång äro stödtrissan R med styrhandtaget G placerade. Medan trissan R
följer utgångskurvan, uppritas integralkurvan av stiftet k.
I många fall inbespara förutnämnda instrument, och icke minst integratorn och
integralen, så mycket räknearbete, att även vid begränsad användning instrumentens
relativt höga anskaffningskostnad väl kan betala sig.
STABILITET OCH FARTYGSRÖRELSER.
Flytande kroppars och särskilt fartygs stabilitets- eller jämviktsegenskaper hava
varit föremål för många forskares ingående studier. Lika viktigt som stabilitetsproblemet
är, lika vittomfattande och svårbehandlat är det dock samtidigt. Inom
skeppsbyggnads-litteraturen finnes också en mångfald lärda avhandlingar inom detta specialområde,
och talrika stabilitetsteorier och beräkningsmetoder hava uppställts.
En flytande kropps stabilitet eller styvhet antyder närmast dess motstånd i upprätt
läge mot krängning eller kroppens förmåga eller tendens i krängt läge att räta på sig,
d. v. s. sträva efter att på nytt intaga det upprätta läget.
En stillaliggande, flytande kropp åverkas dels av sin egen tyngd (P), dels av
vätskans lyftkraft (IV). d. v. s. viktdeplacementet. I detta ’jämviktsläge är den vertikalt nedåt
riktade kraften P, anbragt i kroppens tyngdpunkt, lika stor som den vertikalt uppåt
verkande kraften IV, anbragt i deplacementets tyngdpunkt — samtidigt som de båda
motsatt riktade krafterna verka efter samma räta linje. Om nyssnämnda läge betecknas
som upprätt läge (eller utgångsläge’), och det läge, som kroppen intagit efter att hava
vridit sig en viss vinkel (d) mot horisontalplanet, för krängt läge, är förutsättningen i
båda fallen enligt vanlig jämviktsteori att: P — IV, d. v. s. att inga yttre krafter ändra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
