Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Konstruktionsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
860
SKEPPSBYGGNAD.
lati vt vattenlinjelängden, om lämpliga exponenter väljas till den enligt detta system
paraboliskt konstruerade spantarealkurvan i för- resp, akterskeppet.
Ett annat av Chapman uttänkt konstruktionssystem, relaxationsmetoden, grundade
sig på att han funnit, att en viss vinkel på diagonalerna akterut var fördelaktigt i
mot-ståndshänseende. I enlighet därmed skulle akterskeppets diagonaler göras i det närmaste
rätliniga så långt som möjligt och så, att den rätliniga delen av en diagonal kom att
bilda en vinkel av 13° 17’ med den i diagonalplanet uppdragna skärningslinjen mellan
nämnda plan och fartygets medelplan. En diagonal av sådan beskaffenhet benämnde
Chapman relaxationslinje. Efter denna metod konstruerades fregatten »af Chapman»,
som provseglades år 1803, men vars resultat icke infriade förväntningarna. Den
erfarenheten vanns dock, att fregatten i smult vatten gjorde bättre fart, då den hade den
styrlastighet, för vilken den var konstruerad, än då styrlastigheten ökades eller
minskades. Slutligen kom Chapman till den åsikten, att relaxationslinjens tillämpning vid
konstruktionen var av ringa betydelse för välseglingen, och att relaxationsmetoden gärna
kunde utbytas mot den paraboliska metoden, vilken dessutom medförde fördelar vid
konstruktionsarbetet, vilka voro av stort värde och gåvo denna metod obestridligt företräde.
Efter Carlsunds konstruktionsmetod, uppfunnen av kapten O. E. Carlsund, vid
mitten av 1800-talet chef för Motala Verkstad, blevo vid detta Sveriges dåvarande
ledande skeppsbyggeriföretag åtskilliga lyckade fartyg byggda. Medan Chapmans
parabelmetod bäst lämpade sig för mera fylliga fartyg, kunde Carlsunds med fördel användas
vid konstruktionen av skrov med skarpare form. Skillnaden mellan de båda
konstruk-tionssystemen består däri, att medan enligt Chapmans metod spantareorna avtaga i
samma förhållande som själva ordinatorna till den paraboliska spantlinjen, minskas
spantareorna efter Carlsunds metod i samma förhållande som kvadraterna på den
paraboliska ämneslinjens ordinator. Med h = )/(x), men i övrigt samma beteckningar som
vid Chapmans parabelmetod, komma här exempelvis förskeppets spantareor att
matematiskt bestämmas av uttrycket:
varefter volymdeplacement och tyngdpunkt släge beräknas på motsvarande sätt som
vid parabelmetoden.
Den allmänna konstruktionsmetoden, utarbetad av den till Amerika utvandrade
svenske ingenjören J. W. Nyström, utgör en generalisering av Chapmans och
Carlsunds konstruktionsmetoder. Uttrycket för förskeppets spantareor blir här:
Ax = ®- 1 —(?) ’
där m är en s. k. övergångsexponent, som med värdet 1 ger Chapmans parabelmetod
och med värdet 2 Carlsunds metod. Genom systematisk variation av exponenterna
m och n kan man få en oerhörd mängd olika former hos spantarealkurvan matematiskt
uttryckbara. Med hjälp av uppgjorda tabeller kan liksom vid de förutnämnda
metoderna beräkningen av deplacement och tyngdpunktsläge väsentligt underlättas.
Konstruktionssystem enligt »våglinje»-teorien. »Great Easterns» byggare, John Scott
Russell, tänkte sig ett fartygs förflyttning så, att det gräver en kanal i vattnet, vilken
omedelbart igenfylles. För detta arbete bör först och främst förskeppet hava sådan
form, att minsta möjliga kraft åtgår för att undantränga den framför fartyget befintliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
