- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
1069

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Bärgning och reparation, av Gösta Hartzell - Livräddning - Dockning och sliptagning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BÄRGNING OCH REPARATION.

1069

mekaniska hjälpmedel underlätta sjösättningen. Mest bekanta torde Welins
kvad-rantdävertar hava blivit på grund av sin på samma gång enkla och starka konstruktion.

När ett fartyg under storm har strandat nära en kust bland bränningar eller dyner,
är det oftast utsiktslöst, att med hopp om framgång nå det räddande landet i
livbåtarna. Därför har man i de flesta sjöfarande länder, både på statlig och på
frivillighetens väg, upprättat livräddningsstationer vid de för sjöfarten farligaste ställena runt
kusterna. En sådan station, fullständigt utrustad, består vanligen av en kraftig
livräddningsbåt, ibland försedd med motor. Därtill hör vidare en raketapparat med lina,
ut- och inhalningslinor samt en grov vajer med räddningskorg och ett ankare. Hela
anordningen är monterad på en vagn, vilken köres till strandningsplatsen, om man
ej anser sig kunna bärga besättningen med räddningsbåten. Raketen fästes till linan
och avskjutes sedan över fartyget. När linan väl kommit ombord, påstickes ett block
med ut- och inhalningslinan iskuren. Sedan denna tagits hem och fästs vid fartyget,
halas slutligen bärvajern ombord. Dess ena ände fastgöres strax ovan blocket, medan
den i land varande tampen styvhalas till ankaret, som nedgrävts på stranden. Utefter
vajern halas sedan räddningskorgen, mellan fartyget och stranden, medförande en
person i taget.

På senare åren har man börjat utrusta en del fartyg med pontonflottar som
komplement till livbåtarna. De äro löst placerade å båtdäcket och äro avsedda att tippas
i sjön eller flyta upp, när fartyget sjunker. Flytbarheten är nämligen så stor, att det
ej spelar någon roll, om det grunda sittrummet blir mer eller mindre vattenfyllt.

För bärgning av i sjönöd varande person finnas frälsarkransar upphängda här och
var utmed räckena samt å bryggan, där de med ett enda handgrepp kunna fällas, när
det hemska ropet »man över bord» ljuder över däck. För att även under mörker kunna
vägleda den nödställde till den räddande bojen under den tid, som åtgår för klargöring
av livbåten, finnes en eller flera livbojar så konstruerade, att ett acetylenljus tändes och
brinner med klart lysande låga, i det ögonblick bojen tar vatten.

Dockning och sliptagning.

Då ett fartyg erhållit skador å undervattenskroppen, måste detsamma vanligen
snarast torrsättas för undersökning och eventuell reparation av skadorna. Större fartyg
intagas då i docka. Man skiljer mellan torrdockor och flytdockor. De förra (fig. 1355)
utgöras av i berg sprängda eller i marken nedgrävda rum, vilka medelst portar eller set kunna
vattentätt avstängas. De grävda dockorna hava sidorna och bottnen klädda med sten
eller gjutna i betong. Portarna kunna vara två, öppna utåt samt lagrade i tappar på var
sida om dockans mynning. De byggas av trä eller järn samt öppnas och stängas medelst
taljor eller spel. I stängt läge bilda de en trubbig vinkel med varandra. När dockan
länsas, pressas portarna, som äro försedda med tätningslister, såväl mot en i botten
uppförd tröskel och mot falsar i portöppningen som mot varandra, varigenom tätning
åstadkommes. I portarna eller på sidan därom finnas öppningar, försedda med stora
slussventiler för vattnets insläppning vid utdockning. I stället för nämnda slags portar kan
ock en set eller pontonport begagnas. Det är en båtformad kropp av trä, järn eller betong,
lika i båda ändar, samt lika lång som docköppningen är bred. När fartyget har förhalats
in i dockan, lägges pontonporten tvärs för mynningen mot två falsar. Genom intagning
av vattenbarlast sänkes densamma därefter ned mot docktröskeln. Sedan fartyget väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:04:18 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/1079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free