Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Den aerodynamiska forskningen - Luftmotståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUFTMOTSTÅNDET.
1085
»skaleffekt». En ytterligare korrektion erfordras med hänsyn till tunnelväggarnas
inverkan på modellen, men även denna kan man i stort sett anse sig behärska.
Man vet således, att den vinkel, vid vilken en viss lyftkraft erhålles, förändrar sig och
vidare, att i vissa fall modellvingarna lyfta mindre än den stora vingen, varför
flygplanet kommer att landa långsammare än vad modellvärdena angiva. För att
emellertid erhålla bättre överensstämmelse mellan full skala har dr Max Munk i U. S. A. med
hjälp av American National Advisory Committee for Aeronautics konstruerat och byggt
Fig. 1369. En av dr Max Munk konstruerad och byggd vindtunnel i vilken luften kan komprimeras
till 20 atm för att därmed möjliggöra modellundersökningar vid Reynolds tal som motsvara full skala.
en vindtunnel med komprimerad luft (fig. 1369). I denna vindtunnel kan luften
komprimeras upp till 20 atmosfärer och under dessa förhållanden erhållas modellvärden, vilka
äga sin motsvarighet vid 20 ggr:s förstoring. Av modellundersökningar, utförda på
detta sätt, erhåller man alltså en mycket nära överensstämmelse med full skala och
undviker det mycket tidsödande och dyrbara forskningsarbete, som är förenat med
fullskaleförsök.
En annan gren av ifrågavarande forskningsarbete behandlar den riktiga
formgivning av flottörer och flytkroppar, och för detta ändamål använder man sig av en tank,
liknande den, som användes för undersökningar inom skeppsbyggeriet.
LUFTMOTSTÅNDET.
Om en kropp rör sig i förhållande till luften, röner den alltid ett visst motstånd;
man säger, att den utsättes för en luftkraft. Denna luftkraft blir lika stor, om i stället
kroppen är i vila och luften rör sig med samma hastighet. Luftmotståndet är alltså
beroende av den relativa hastigheten mellan kroppen och luften.
Vi hava i det föregående sett vilken metod man anlitar för att kunna studera
luftmotståndets natur. Lagarna för luftmotståndet äro synnerligen komplicerade, varför
man genom vissa approximationer nödgats förenkla dem för att därmed göra dem
praktiskt användbara. Detta har naturligen icke kunnat ske annat än med en viss uppoffring
i fråga om noggrannhet. Man kan således säga, att vid de flesta hastigheter, som
förekomma inom flygtekniken, luftmotståndet är proportionellt mot kvadraten på
hastigheten. och direkt proportionellt mot luftens täthet. För likformiga kroppar är
luftmot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
