- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
1138

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Historik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1138

LUFTFART.

I något modifierad form tillämpades samma system på längdstabiliteten.
Vingarna anordnades således med en positiv anfallsvinkel, och en horisontell stabilisator
med negativ vinkel infördes å stjärtpartiet, under det att tyngdpunkten placerades
långt framöver. På samma sätt som vid sidostabiliteten erhöll man härmed en
ständig tendens till pendling, och samma krafter, som i stilla luft verkade stabiliserande,
störde stabiliteten i byigt väder. Trots detta systems kända begränsningar har det
tillämpats vid nästan alla hittills byggda maskiner av någon betydelse.

Sedan vi tagit den V-formade principens praktiska konsekvenser i betraktande,
kommo vi till den slutsatsen, att en flygmaskin, som baserades på densamma,
möjligen kunde vara av vetenskapligt intresse, men att den saknade praktiskt värde. Vi
beslöto oss därför att försöka en helt och hållet ny princip. Vi ville bygga maskinen
så, att den icke själv hade någon tendens att återtaga sitt rätta läge. Vi ville göra den
så okänslig som möjligt för förändringar i riktning eller hastighet för att på så sätt
reducera inverkan av kastvindar till ett minimum. I fråga om längdstabiliteten ville vi
åstadkomma detta genom att giva flygmaskinen en säregen form som för
sidostabiliteten genom att giva vingarna en svagt välvd form med vingspetsarna lägre än
mittpartiet. Genom lämpliga styranordningar skulle föraren därefter kunna sätta
erforderliga krafter i funktion för att kunna hålla balansen.

Lilienthal och Chanute hade styrt och balanserat sina maskiner genom att
förflytta förarens kroppsvikt. Det föreföll oss emellertid icke möjligt att tillämpa denna
metod för större förhållanden, då såväl vikten, som skall förflyttas, som det avstånd,
man förfogar över, är begränsat, medan de krafter, som störa stabiliteten, hela tiden
tilltaga, ju större vingytan och vindhastigheten äro. För att tillgodose behoven för
större maskiner ville vi använda ett system, varigenom föraren efter behag kunde
förändra anfallsvinklarna vid olika delar av vingen, så att han därigenom kunde använda
luftkrafter för att upprätthålla den stabilitet, som vinden själv söker störa.

Detta kunde lätt ernås genom att använda vingar, som man kunde skeva, och
genom att införa reglerbara ytor i form av roder. Då de krafter, som man härigenom
skulle erhålla för att upprätthålla stabiliteten, måste tilltaga i samma proportion som
de krafter, som störa stabiliteten, syntes denna metod kunna användas i nära nog
obegränsad utsträckning. Vi upptäckte en lyckad anordning, varigenom det till synes
stela systemet av över varandra placerade vingar, vilket uppfunnits av Wenham och
förbättrats av Stringfellow och Chanute, kunde skevas effektivare än man någonsin
kunnat vänta sig, så att vingarna kunde bibringas olika anfallsvinkel på vänster och
höger sida. Denna anordning tillsammans med ett framtill placerat vridbart roder
karakteriserade vår första glidapparat.

Tidsperioden från 1885 till 1900 kännetecknades av oförliknelig aktivitet inom
aeronautiken, och man ställde en tid stora förhoppningar på att flygningens tidsålder
skulle stå för dörren. Men sedan Maxim förbrukat 375 000 kr., övergav han arbetet
på problemet, Ader-maskinen, som byggdes på franska statens bekostnad, blev en
missräkning, Lilienthal och Pilcher förolyckades vid sina försök, och Chanute och många
andra minskade av en eller annan orsak sina ansträngningar, och först efteråt fick
man veta, att professor Langley fortfarande i all hemlighet arbetat på en maskin för
amerikanska statens räkning. Allmänheten, som misströstade på grund av
misslyckandena och tragedierna, ansåg, att flygproblemets lösning låg utom räckhåll för
människan, och hänförde dem, som sysslade med detta problem, till samma kategori som de
uppfinnare, vilka arbeta på perpetuum mobile.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:12:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/1148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free