Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadens bärande delar - Konstruktionernas hållfasthetsegenskaper och dessas inverkan på formgivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADENS BÄRANDE DELAR. KONSTRUKTIONERNAS HÅLLFASTHÉTSEGENSKAPER. 27
Om en excentriskt verkande kraft vållar påkänningen
n2 i ena och nx i andra kanten (fig. 41), skulle man kunna
tänka sig att avlägsna överflödigt material i den kant, där
den mindre påkänningen nx råder, så att denna ökades och
blev lika med n2. Å bildens undre figur är visat, hur detta
kan ske vid angivna läge å kraften P, så att en T-formad
sektion återstår, vars tyngdpunkt sammanfaller med
kraften P:s läge och vars yta ger påkänningen n2 över hela
tvärsnittet. Fig. 42 visar hur motsvarande T-sektion ser ut,
då lasten P verkar i tredjedelen av bredden, och
påkänningen n2 är lika över hela tvärsnittet.
När trycket i pelarens ena kant sjunkit till noll (fig.
42) och i andra kanten vuxit till n2, är medelpåkänningen
= n2: 2 och samtidigt P : A = —, eller n2 = 2 P : A, d. v. s.
precis dubbelt så stort som om P låge i pelarens mitt.
Beskär man sektionen enligt fig. 43 ligger P centriskt å den
2
kvarvarande delen och trycket pr ytenhet blir P : (a • - a)
3
eller 1.5 • P : A. Trycket n2 var 2 P : A, således 33 % större.
Kan man, så ordnar man därför så, att trycket faller
centriskt i den smalare pelaren.
När kraften P faller på större avstånd från centrum än
x/6 av tvärsnittet, uppkommer om pelaren är en monolit
dragspänning i bortre kanten (fig. 44). Överflödigt
material kommer nu att finnas vid gränsen mellan drag- och
tryckspänningar. Borttages detta överflödiga material får
man en I-sektion liksom vid konsolen (fig. 36), men enär
nollspänningarna ligga förskjutna åt ena kanten, blir
I-sek-tionen osymmetrisk.
Är materialet starkare mot tryck än mot dragning,
såsom regel är vid sten eller betong, kan vid stor excentricitet
å tryckande kraften krävas större fläns på dragsidan än
på trycksidan.
Spänningstillståndet i en punkt inne i en solid kropp
kan bestämmas genom att man tänker sig snittytor lagda
genom punkten i olika riktningar och för var snittyta
bestämmer den mot densamma verkande påkänningen. I
allmänhet kan denna påkänning upplösas i sina två kompo
-santer (jfr fig. 33), den ena vinkelrät mot ytan, normalpå-
känningen, och den andra fallande i ytan, skärpåkänningen. I varje punkt kan man vid
ett visst belastningstillstånd bestämma trenne mot varandra vinkelräta ytor mot vilka
endast råder normalpåkänning, men ingen skärpåkänning. Påkänningarna i dessa trenne
ytor kallas huvudpåkänningarna (fig. 45). En av dem är den största normalpåkänning
(största dragning eller minsta tryck) som råder i någon yta genom punkten ifråga, en av
dem är den minsta (minsta dragning eller största tryck). Om dessa tre huvudspänningar
äro lika stora, om de t. ex. alla tre äro samma tryckpåkänning, blir påkänningen densamma
Fig. 42 och 43. Vid
excentrici-teten = a/8 är kantpåkänningen
2P
+ 0 respektive — (n2). De tre
undre bilderna (fig. 43) visa
sådan beskärning av
tvärsnittet, att lasten faller i
tyngdpunkten och påkänningen blir
konstant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
