Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadens bärande delar - Stenbalkar och murskivor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADENS BÄRANDE DELAR. STENBALKAR OCH MURSKIVOR.
83
en bärande konstruktion under muren, kan man låta denna vila på en
byggnadsställning tills bruket hårdnat.
Risken med en dylik murbalk är, att draghållfastheten hos fogarna kan vara så
dålig, att balken spricker av böjande momenten. Fig. 168 visar dels den murade balken,
dels schematiskt hur denna böjer sig och hur sprickorna, som vållats av böjningen, på
grund därav komma att ligga i de töjda partierna. Av dessa sprickor visa sig i allmänhet
de först, som bildas i balkens överkant invid stöden, de äro också som regel störst och
gå djupare in i murbalken. Fig. 169 visar en dylik sprucken, relativt smäcker murbalk.
När en murbalk spruckit, som fig. 168 visar, kan den fortfarande bära sin last,
men nu icke längre som balk, utan som valv. I punkterna a, b och c, där tryck rådde
i balken, finnes fortfarande anliggning och dessa tre punkter komma att bilda anfangen
Fig. 172. Stenbalk, belastad av tegelmur. Sedan stenbalken brustit, bär tegelmuren sig själv
såsom murskiva.
och hjässan i en valvbåge, vars trycklinje är inprickad å fig. 168 (jfr sid. 91). För att
denna nybildade valvkonstruktion skall kunna funktionera under alla förhållanden, även
om stöden äro smäckra, vertikala pelare, krävas horisontala ankarstag i valvet. (Jfr sid.
101.) Sådana inläggas också under namn av sträckankare främst i underkant men
gärna även i överkant av murbalkar. Skarvar och ändankringar (fig. 170) å dessa
sträckankare äro emellertid i allmänhet så underhaltiga att deras nytta väsentligt minskas.
I vissa fall utför man dessa sträckankare av klena rundjärn inlagda i murfogarna.
Ankarstaget i murbalkens underkant utföres ofta i form av en eller flera järnbalkar.
Dessa användas då samtidigt som ställningsbyggnad att bära murbalken under
uppförandet. Muren hårdnar under uppförandet så mycket, att valvformationen kan bildas.
Direkt som last på balken verkar därför endast en mindre del, approx. en murtriangel
med 45°:s vinklar (fig. 171). För att balkarnas funktion som ankarstag skall vara
möjlig, måste de förankras i murverket, särskilt över ytterstödet.
En vanlig tegelmur i kalkbruk sätter sig rätt mycket under närmaste tiden efter
murningen. För att valvverkan i muren skall kunna avlasta balken, kräves därför ganska
stor fjädring hos balken. Detta kan utan olägenhet ske vid en järnbalk, en stenbalk
kan däremot icke fjädra undan utan får bära hela muren och spricker gärna av (fig. 172).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
