Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadsteknik - Byggnadsmaterialen och deras användning, av Carl Forssell och Hjalmar Granholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADSTEKNIK. BYGGNADSMATERIALEN OCH DERAS ANVÄNDNING. 235
gjutbarhet. Mässing innehåller 20 å 35 % zink. Den kan både gjutas och valsas och
har därför funnit vidsträckt användning för allehanda mindre föremål.
Trä. På grund av stor styrka i förening med ringa vikt och lätthet att bearbeta
har träet den allra största betydelse. Dess relativa prisbillighet, stora
värmeisoleringsförmåga och övriga goda egenskaper ha gjort det lämpat för bostäder. Olägenheten
att det lätt ruttnar samt att det krymper och sväller med varierande fuktighet ha dock
begränsat dess användningsområde.
Man skiljer mellan barrträd, lövträd samt palmer och bambuarter. De senare sorterna
ha föga betydelse för våra husbyggnader men spela en stor roll i de varmare klimaten.
Träet är uppbyggt av långsträckta celler, olika utbildade för att fylla olika
uppgifter inom växtorganismen. Innerst ligger märgen, som består av celler, vars
verksamhet upphört. Barken är uppbyggd av korkceller och bildar en skyddande beklädnad.
Träets huvudmassa utgöres av veden.
Tillväxten sker genom att ett nytt vedlager årligen bildas utanpå de gamla. Detta
lager är icke homogent. Trädets kraftiga tillväxt och vattenbehov under vår och
försommar orsakar bildandet av tunnväggiga, rymliga celler — vårved. Under
vegetationsperiodens senare hälft bildas tjockare celler — höstved. Den ljusa vårveden och den
mörka höstveden framträda som ringar — årsringar. Trädets ålder kan direkt avläsas
på antalet årsringar vid basen.
När trädet har nått en viss ålder, upphöra de närmast märgen liggande cellernas
livsfunktioner. De fyllas därvid efter hand med harts och antaga en mörkare färg än
den omgivande veden. De inre hartsfyllda cellerna kallas kärna och den omgivande,
ljusare veden splint. Lärkträdet har tidigt inträdande kärnbildning, tallen något senare,
gran har ingen kärnbildning. Kärnan är på grund av den naturliga impregneringen
mycket mera motståndskraftig än splinten.
Fällning och sågning. Bästa fällningstid är vintern icke blott med hänsyn till
transportförhållanden utan även med hänsyn till virkets hållbarhet. Om sommaren
äro nämligen vedens kärl fyllda av näringsrika safter, som göra träet begärligt för
rötsvampar. Stockarna användas som rundvirke i pålar och stolpar, de bilas till
4-kant-virke eller sågas till bjälkar, sparrar, bräder m. m. i ramsågar eller drkélsågar. För mycket
grova virkesdimensioner användas bandsågar (Amerika). Det sågade virket kan
ytterligare bearbetas i hy velmaskiner.
Torkning och krympning. Det växande träet innehåller 50 å 65 % vatten och
luft-torrt trä 10 å 20 %. Vid torkning i ugn nedgår vattenhalten till 4 å 5 %.
När träet torkar, krymper det. I längsled är krympningen nästan ingen eller c:a
0.06 %. I tvärled avsevärd och störst längs omkretsen, där den för barrträd är c:a 6 %.
Efter radien är den ungefär hälften, c:a 3 %, allt vid rått virkes lufttorkning. Den
ojämna krympningen förklarar uppkomsten av radiella sprickor i bjälkar och stockar.
Virket »andas» med årstiderna och sväller och krymper därvid, även om det ligger torrt
eller under vatten. Om torrt träs vattenhalt återigen ökas, sväller det ut till den
ursprungliga volymen.
Krympning och svällning vålla åtskilliga olägenheter och få icke förbises vid det
praktiska användandet. Svällningen försiggår med stor kraft. De gamla egypterna
brukade utnyttja detta fenomen för att sönderspränga klippblock. För att eliminera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
