Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadsteknik - Uppvärmning och ventilation samt rörinredning, av Johan Lidén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADSTEKNIK. UPPVÄRMNING OCH VENTILATION SAMT RÖRINREDNING. 297
Varmvattenvärmeledning med pump (fig. 518). För byggnader
med mycket stora dimensioner eller för komplex av byggnader ger vanlig
varmvattenvärmeledning för liten tryckskillnad mellan stigrör och återledningsrör för att övervinna
motstånden i de långsträckta rörledningarna. Sedan omkring 20 år använder man med
fördel pump för att åstadkomma vattencirkulation i dylika rörnät som i övrigt i
huvudsak likna vanliga varmvattenvärmeledningar. Pumpen, en centrifugalpump, insättes
helst på varmvattenledningen invid värmepannan, ur vilken den suger varmt vatten och
pumpar det in i ledningen för varmt vatten. Pumpen måste vara tystgående.
I stället för att elda värmepannan med koks eller liknande kan man använda
uppvärmning med ånga, t. ex. avloppsånga från kraftanläggning, eller med elektrisk energi,
särskilt nattkraft, som magasineras i vatten eller ångackumulator.
Fig. 519. Fönstervädring med lågt sittande fönster.
Ventilation. Alla försök att med hänsyn till luftens kemiska sammansättning,
speciellt dess kolsyrehalt, komma till objektiva normer för ventilation synas dömda
att misslyckas. Den enda objektivt fastslagna omständigheten synes vara, att hög
fuk-tighetshalt hos luften är direkt hälsovådlig. Den nedsätter människokroppens förmåga
av värmereglering. Subjektiva skäl av talande art för vädring äro förekomsten av
vidrig lukt, av tjock rök — cigarrök—, av hög värme m. m.
Vidlyftiga undersökningar ha blivit gjorda i dessa frågor, men kunna av
utrym-messkäl här icke refereras. Även måste förbigås de normer för bestämmande av
ventilationens storlek, som för olika fall nu
tillämpas.
Vid all ventilation måste såväl
förbrukad luft bortföras, som frisk luft
tillföras. I vissa fall litar man på, att om
blott förbrukad luft avlägsnas, så
strömmar genom otätheter i fönster och
väggar frisk luft till, en förhoppning, som
gärna leder till missräkning, enär
ventilationen blir dålig. Fönster och väggar
utföras nämligen gärna så täta som
möjligt för att hindra »drag».
Fönstervädring ger ett gott
friskluftsintag, men endast periodisk
vädring. Resultatet blir särskilt bra, om
korsdrag ordnas; med öppna fönster på
bygg
nadens vind- och läsida och öppna dörrar däremellan. Gå fönsteröppningarna därvid
ända upp till taket, blir ingen varm förbrukad luft kvarstående vid taket och
luftomsättningen blir snabb, så att rummets väggar m. m. icke hinna utkylas, innan all luft i
rummet är ersatt med ny, och korsdraget kan stängas. Enbart rummets egna fönster giva
god vädring om öppningen går upp till taket eller till dess närhet. Den friska, kalla
luften strömmar in genom fönsteröppningens nedre del, den varma rumsluften ut genom
fönstrets övre del. Luftutbytet tar dock längre tid och medför större utkylning. Fig.
519 visar fönstervädring, där fönsteröppningens överkant är belägen långt under taket,
varför luftkudde kvarstår där.
Friskluftventil av den vanliga typen är anordnad som en inåt rummet
fällbar klaff och vanligtvis placerad nära tak. Ensamt använd för vädring ger den dålig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
