Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadsteknik - Brandsäkerhet - Bostadshuset - Bostadshuset i stadsplanen, av Åke Tengelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
HUSBYGGNAD.
Speciella krav på skydd mot brandrisk för liv och lem föreligga vid skolor,
samlingslokaler o. s. v. Här är det i första hand bekväma och tillräckliga, väl ventilerade
utgångar, som äro av betydelse. Vidare måste särskilt eldfarliga rum vara brandsäkert
avskilda. Ihågkommas bör dock, att det är röken och trängseln, som medföra den
egentliga livsfaran, icke själva elden. Vid en teaterbrand är det först rökmolnet, som slår ut
från scenen och samlar sig vid salongens tak, som kväver publiken på översta raden.
Sedan är det trängseln i för smala dörrar eller vid olämpliga trappsteg, som kommer folk
att snava och falla, vilket medför livsfara. Samma fenomen visa sig vid
biografeldsvådor.
Brandfaran behöver, så som vi bygga och bo, icke giva anledning till några
överdrivna farhågor eller åtgärder. Det kan dock vara skäl att aldrig glömma, att även
mycket stora eldsvådor ofta hava sitt upphov i en vårdslöshet, som lätt kunnat
undvikas. Disciplin i allt handskande med eld är därför långt viktigare än kravet på
brand-säkra byggnader.
BOSTADSHUSET.
Bostadshuset i stadsplanen.
Av arkitekt Åke T eng elin.
I och med att stadsmässigt bebyggande tillämpas, ställes varje byggnadsföretag
under offentlig kontroll, ett inskränkande av den byggandes individuella frihet blir
alltså följden. Denna kontroll, som utövas av ortens myndigheter, omfattar ej endast
själva byggnaden såsom sådan, den inriktar sig kanske i första hand på att samordna
alla husbyggnader inom orten till en planmässig helhet. Byggnaden är ett element i
stadsplanen, vars föreskrifter snävt nog begränsa dess storlek, fixera dess art samt
angiva dess läge.
I fråga om en byggnads inpassande på en tomt är rörelsefriheten i våra städer
vanligen minimal. För avståndet till grannens tomtgräns finnas bestämda minimimått,
som skola iakttagas i de fall husen ej sammanbyggas, och läget i förhållande till gatan
bestämmes i byggnadsstadgan för rikets städer att sammanfalla med stadsplanens
bygg-nadslinje, såvida icke ortens byggnadsnämnd i något fall kan finna arkitektoniska skäl
eller hänsyn till förefintliga terrängförhållanden motivera en annan förläggning.
Ett bostadshus i stad eller stadsliknande samhälle skall alltså ligga på den plats
å en tomt inom ett för bostadsbebyggande avsett kvarter, som stadsplanen och de med
denna sammanhängande byggnadsbestämmelserna fixera. Ej nog härmed, även
byggnadens typ fixeras. Stadsplanen fastslår om en tomt skall bebyggas med friliggande
hus, stundom även hur många familjebostäder, som i så fall få inrymmas i det; den
kan bestämma att husen i ett kvarter skola sammankopplas två och två, den kan
påfordra att husen sammanföras till längor av radhus eller att kvarteret skall helt
utnyttjas för bebyggande med hyreshus. Till alla dessa bestämmelser kommer så slutligen,
att även byggnadshöjd och våningsantal stå under kontroll; i de fall, där ej särskilda
byggnadsbestämmelser för kvarteren finnas, regleras byggnadsverksamheten av de
föreskrifter, byggnadsstadgan för rikets städer och ortens byggnadsordning meddela.
Så omfattande ingrepp i individens rätt att fritt förfoga över sin egendom måste
givetvis vara dikterade av starka skäl och måste grunda sig på klart utformade
prin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
