Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Bostadshuset - Standardisering och typhus, av Hans Elliot - Hyreshuset i Stockholm, av A. Stark och H. Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 551 b. Fasad och sektion till fig. 551 a.
nads- och. bostadskultur i kraft av detta typarbete åter vuxit sig stark. Och då skall
ingen längre känna typarbetet som ett tryck eller ett tvång.
Hyreshuset i Stockholm.
Av arkitekterna A. Stark och H. Möller.
Bostadens uppgift, som från början inskränkte sig till att bereda skydd mot väder
och vind samt mot obehöriga — människor och djur — har under tidernas lopp
genomgått en vidlyftig och komplicerad utvecklingsprocedur, allt efter som fordringarna på
bekvämlighet, trevnad och värme stigit. Uppfinningsrikedomen på området har gjort
att kurvan på sina ställen företer kraftiga stigningar, vilka självfallet i vår moderna
tid göra sig tydligast märkbara. Man kan tryggt säga, att införandet av de »moderna
bekvämligheterna» samt de moderna järn- och betongkonstruktionerna under den sista
generationen haft en revolutionerande inverkan på bostadsplanens utveckling.
Med det korta utrymme som här står till buds skulle det föra för långt att i detalj
ingå på den ursprungliga enkla kojans eller jordkulans utveckling genom tiderna till
ett mer eller mindre innehållsrikt »hus». Det må vara nog att omnämna att konsten
att timra skapar den fyrkantiga hustypen, som så småningom undantränger den mera
primitiva runda, en form som vi fortfarande kunna studera i lapparnas kåtor. Denna
typ fortlevde visserligen hos den nomadiserande befolkningen, men tillfredsställde ej
de bofasta. Stundom kunde dock ännu länge den gamla klenmetoden (med lerväggar)
bibehållas, ehuru timmerhusens fördelar i fråga om hållbarhet och värme måste göra
sig gällande. Ingångens övertäckande, genom sidoväggarnas framdragning ett stycke
till stöd för taket, gav byggnaden den planform som vi igenkänna från det grekiska
templets cella (fig. -552, 2). En ny vägg framtill gav oss ett förrum, som sedermera
avdelades, så att ett nytt litet utrymme (kove) uppstod, varvid ingången flyttades till
långsidan. Så utökades bostaden vidare, antingen genom en »gillestuga», motsvarande
»dagligstugan» på andra sidan förstugan — den nordsvenska typen! — eller också genom ett
par smärre kammare innanför dagligstugan — sydsvensk typ! — stundom
kombination av båda. Och så blev det så småningom flera våningar över varandra, över hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
