- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VII. Husbyggnad, vägar och fordon, gator, järnvägar, broar /
405

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Landsvägar och landsvägsfordon, av H. Liljestrand och E. Paul Wretlind - Vägars byggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄGARS BYGGNAD.

405

låter i fast och torr jordart, dock ej brantare än 1 : 1 eller så att den fria sikten
därigenom avsevärt försämras. I jäslera, flytsand eller annan vattenkänslig jordart bör
släntlutning icke göras brantare än 1 : 2. Beklädnad med matjord, torv eller sten
verkställes, där så för slänternas bestånd erfordras.

Bankfyllning. Vid bankfyllning skall det bästa materialet läggas överst, närmast
vägbanan, varvid iakttages, att vägkanterna göras särskilt bärkraftiga och att
bankhöjden ökas med erforderlig sättmån, omkring en tiondel av höjden. — I fyllning får
ej finnas matjord, torv, ris, rötter eller stubbar. Större stenar skola täckas av minst
0.3 m fyllning. Utföres bankfyllningen om vintern, skall snön undanskaffas under den
blivande banken, och frusna stycken böra läggas ytterst mot slänterna.

Går väg över stenskravel, avsprängas alla stenar, som ligga högre än 0.3 m under
balansplanet, och kringfyllas med skärv, innan bankfyllning påföres. Pallsprängning
eller pallgrävning verkställes i starkt sidlutande mark till förhindrande av banks
glidning.

Sidoschakt och upplag. Fyllning från sidoschakt bör i första hand tagas genom
breddning av skärningar och diken. Sidoschakt i vägens närhet skall icke upptagas
på sådant sätt, att trafiksäkerheten minskas eller att fara för vägens och dikenas
bestånd uppstår.

Överbliven massa användes, om den är lämplig, till fyllning företrädesvis till vägens
breddning eller till anordnande av bankett eller minskande av släntlutning å bank.
Är den överblivna massan olämplig till fyllning, upplägges den minst 1 m utanför
ytterkant av vägdike eller slänt på sådant sätt, att upplaget icke orsakar anhopning av snö,
försämrar sikten, nedspolas i vägdikena eller åstadkommer avsevärd annan skada.

Väg på lös sand och lera. På lös sand och lera bildas en fastare grund för vägbanan
genom påföring av erforderlig mängd pinnmo eller annan lämplig bindjord. Är marken
vattensjuk, anordnas banketter såväl i skärning som vid bank.

Väg på jäslera, lös rinnande lerjord och annan tjälskjutande mark. Det befintliga
marklagret av ljung, mossa eller matjord behålles samt avjämnas och tätas med mossa
och dyjord, där ej skärning, som om möjligt bör undvikas i dylik mark, nödvändiggör
dess borttagande. — För vägkroppens isolering utlägges i skärning en risbädd, som
sammanpackad har en tjocklek av minst 0.2 m, eller ett lager av minst 0.3 m
sammanpackad dyjord eller minst 0.4 m sand på 0.1 m mossa och dyjord. I skärning, där
undergrunden torrlägges genom täckdikning, samt vid bank, minskas angiven tjocklek å
isoleringslager efter omständigheterna. På risbädden eller dyjorden påföres bindjord
till en tjocklek av minst 0.4 m å landsväg och 0.3 m å vanlig bygdeväg. På sandlagret
påföres minst 0.15 m bindjord.

Väg på myr eller mosse, k grund, lös myr och annan sank mark utföres väg
lämpligast genom bankfyllning till fast botten. Å fastare myr, där marken utan förstärkning
förmår uppbära vägkroppen, avjämnas alla tuvor, varefter med användande av
dikes-j orden en minst 0.3 m hög bank av myr jord upplägges, på vilken påföres ett lager pinnmo
eller annan lämplig bindjord till en tjocklek av minst 0.4 m å landsväg och 0.3 m å
vanlig bygdeväg.

Å djup, lös myr, som icke genom avdikning kan givas nödig bärighet, utföres efter
avjämning grundförstärkning, bestående av packad risbädd med en tjocklek av minst
0.3 m. Där kraftigare förstärkning erfordras, utlägges rustbädd, bestående av i vägens
längdriktning lagda slanor av rund virke med minst 10 cm topp på c:a 1 m avstånd och
med 1 m överskjutande ändar vid skarvarna, på vilka lägges risbädd enligt ovan eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:04 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/7/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free