Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Velocipeden, automobilen och motorcykeln, av E. Hubendick - Velocipeden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VELOCIPEDEN.
449
med lärftremsor och över det hela fastlimmade han en på mitten något tjockare
beläggning av paragummi. Gossen åkte under en längre tid med den så utstyrda maskinen,
utan att anordningen väckte någon egentlig uppmärksamhet, till dess en engelsk
kappryttare kom att fästa sig vid ringarnas oformliga utseende och i synnerhet den lätthet,
varmed gossen färdades fram på stenläggningen. Han gjorde uppfinnaren
uppmärksam på vilket betydande framsteg denne åstadkommit på velocipedområdet, och
Dun-lop skyndade då att taga patent på sin uppfinning. Pneumatiska gummiringar för
velocipeder blevo snart föremål för en fabrikation, som spred sig snabbt över hela världen.
En dylik originalvelociped från Dunlop, byggd 1890, kallad »Firefly», en av de första
Fig. 725. Frihjulsnav.
Fig. 726. Frihjulsnavets delar.
med luftringar utrustade velocipederna, nu bevarad i Deutsches Museum, visar fig. 700.
Genom anbringande av luftringen ej endast befriades den åkande från skakningar,
utan det för maskinens framdrivande erforderliga arbetet blev även betydligt mindre, i
det att ringen ej skar ned i marken och ej stötte mot uppstående föremål, utan så att
säga »flöt» över markens ojämnheter.
Trots de utomordentliga förbättringar som sålunda gjorts var det i längden rätt
tröttsamt att sitta och trampa såväl på slät väg som upp och ned för backer. Men även
detta avhjälptes omkring 1895 medelst det s. k. frihjulsnavet, bestående däri, att i
bak-hjulsnavet inlagts en friktionskoppling så anordnad, att om hjulet roterade fortare än
drivningen från tramporna så frikopplades hjulet, i motsatt fall tillkopplades det. Det
blev härigenom möjligt att när som helst hålla fotterna stilla, utan att velocipeden
därför behövde stanna. I utförsbackar kunde sålunda ryttaren vila. I bakhjulsnavet var
även inlagd en broms, så att velocipeden bromsades, om man med foten tryckte
pedalerna baklänges.
Den form velocipeden nu erhållit har den sedan i huvudsak bibehållit.
Detaljförbättringar hava naturligtvis ständigt gjorts och alldeles särskilt hava
fabrikationsmetoderna förbättrats, så att dess pris, trots penningvärdets fall, ständigt sjunkit.
Åtskilliga försök till större ändringar hava även gjorts under årens lopp; vi skola senare
beröra några av dem. Dessförinnan skola vi beskriva den moderna ve ’ dens
utseende och konstruktion.
Den nutida velocipeden är ett litet underverk av smäcker konstruktion i förening
med styrka, elegans och lätthet. I fig. 701 och 702 återgivas ett par Wiklunds velocipeder,
den förra herr- den senare dammodell. Dessa velocipeder äro av de vanligast använda
modellerna. Emellertid utföras även åtskilliga specialmodeller. I första rummet hava
vi då racer- eller kappkörningsmaskinerna, vilka framför allt måste vara så lätta som
29—274302. Uppfinningarnas bok. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
