Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Velocipeden, automobilen och motorcykeln, av E. Hubendick - Den motordrivna vagnen; automobilen och motorcykeln - 1800-talets ångvagnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUTOMOBILEN OCH MOTORCYKELN. 1800-TALETS ÅNGVAGNAR.
477
Fig. 784. Serpollets ångvagn.
tält. Föraren hade sin plats på vagnens framsäte, under det att eldaren hade sin plats
i vagnens bakre del. Obéissante körde först en tid på gatorna i Le Mans men kom i
slutet av år 1875 till Paris, varvid den 230 km långa vägen tillryggalades utan något som
helst missöde. Vagnen väckte i huvudstaden ett sådant uppseende, att ej blott
tidningarna sysselsatte sig med densamma, utan dess
styrbarhet besjöngs i teaterstycken såsom en för
kvinnorna eftersträvansvärd dygd. Så heter det t. ex. i en
refräng: »Vous voulez donc que je sois obéissante
comme une machine.»
År 1876 konstruerade Bollée tillsammans med
Dalifol en motorvagn, som skulle löpa på
spårvagns-spår och i vilken fanns plats för 50 personer. 1878
byggde han en Viktoriakalesch, den berömda
»Man-celle», vilken på utställningen samma år väckte
samtidens beundran. Med denna vagn gjordes
dessutom en färd till Wien. År 1879 utsläpptes ännu
två vagnar från Bollées verkstäder, nämligen en koloss
om 27 000 kg vikt, kallad »Marie-Anne», samt en täckt
ångomnibus. 1880 följde en andra ångomnibus »La
Nouvelle», vilken var den enda ångvagn som deltog i tävlingen Paris—Bordeaux
1896 och tillryggalade denna väg på 89 tim. 54 min. Utom dessa mera bemärkta vagnar
har Bollée intill 1885 utfört ytterligare ett stort antal ångvagnar.
Efter denna tid äro blott ett par namn sammanbundna med ångvagnens vidare
utveckling. Greve de Dion i
förening med ingenjörerna
Bouton och Trépardoux
gj orde till sin uppgift att bygga
lätta ångvagnar. Från deras
verkstäder utgick 1884
entri-cycle och 1885 en fyrhjulig
vagn. Trépardoux utträdde
snart ur affären, vilken
därefter under de Dions och
Boutons överinseende
erövrade en ledande ställning på
automobilområdet. Dessa
båda lyckades därtill
förbättra sina ångvagnar till
den grad, att de 1894 kunde
uppnå en hastighet av 50
km i timmen med dem. De konstruerade även stora omnibusar och mailcoaches, vilka
i allmänhet drogos av en förspänd ångvagn, fig. 783.
Slutligen har ingenjören Serpollet inlagt storartade förtjänster på
ångvagnsom-rådet. Framför allt förenklade han ångpannan på ett utomordentligt sätt och hans
»generateur å vaporisation instantanée» funktionerade utan vattenståndsglas, injektorer,
manometrar och andra annars nödvändiga tillbehör till ångpannan.
Redan 1887 hade Serpollet anbragt sin ångpanna på en tricycle, fig. 784, med vilken
Fig. 785. Serpollets större ångvagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
