Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Gator, av Erland Hedström - Gatorna i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
GATOR.
Fig. 899. London vid 1800-talets början. Obs. det utvecklade
vägnätet.
mit, att utgöra en genomgående huvudtrafikled, under det att gatorna i övrigt kommo
att förläggas radiellt ut från torget.
Hos de gamla kulturfolken, egypter, greker och romare, vilka ifråga om hithörande
spörsmål som i så mycket annat hunnit ett gott stycke före den övriga världen, har man
genom utgrävningar och lämningar kunnat i vissa avseenden spåra en
utvecklings-ståndpunkt, som fått sin motsvarighet först i det 19:de århundradet. Så t. ex. synas
deras städer i mångt och mycket ha tillkommit efter på förhand uppgjorda planer, som
vittna om hänsyntagande till såväl estetiska som praktiska krav. Det äldsta kända
exemplet på en dylik stad torde vara Kahun i Egypten, anlagd före år 2500 f.Kr. och
i våra dagar framgrävd. En hel del detaljer rörande gatutekniken under det gamla
romar väldets dagar ha också
genom utgrävningar kommit i
dagen. Så har man sig
exempelvis bekant, att romarna
hade gator uppdelade i
kör-och gångbanor, de senare
belägna något högre än det
övriga gatuplanet. Såväl
körsom gångbanor voro ofta
stensatta.
I vissa germanska städer,
vilka haft romarna att tacka
för sin tillblivelse, spåras också
den romerska kulturen.
Ursprungligen starkt befästade
militärläger, vilka till stor del
förstördes under den
germanska folkvandringen, ha de dock
i många fall behållit den
ursprungliga grundstommen ex.
Wien, Salzburg, Köln m. fl.,
och på sina håll sammanfalla
de nutida gatorna med de
ro
merska lägergatorna. Även under den följande utvecklingen är det huvudsakligen
från de romerska länderna, främst Frankrike och Italien, som våra stadsbyggare
hämtat förebilder till städernas utformning.
Sedan efter folkvandringen det mesta av romarnas storslagna anläggningar
förstörts och gatubyggnadstekniken som så mycket annat fallit i glömska, dröjde det
mycket länge, innan förståelsen för hithörande spörsmål på nytt väcktes till liv.
För vårt lands vidkommande hade vi först vid slutet av 1200-talet kommit så långt,
att ett reglerande i någon form ansågs behövligt med avseende å gatorna och deras
utformning. Vid denna tid utfärdades nämligen för Stockholms stad vår äldsta kända
stadslag, den s. k. Bjärköarätten, vilken bl. a. stipulerade, att alla allmänna gator invid
stadsmuren skulle vara minst 8 alnar breda, d. v. s. 4.72 meter, vilket säkerligen var
ett radikalt framsteg för sin tid. Ett par hundra år senare stadgades i Magnus Eriksons
lag, att byggnader på insidan av murarna skola borttagas intill 6 alnar, vilket innebar,
att längs insidan av muren kom att löpa en minst 6 alnar bred gata, den s. k. Vallgatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
