Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Gator, av Erland Hedström - Gatornas lutningsförhållanden - Gatornas underbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GATORNAS UNDERBYGGNAD.
547
Fig. 908. Säregen trappgata i
Konstantin opel.
motortrafik kan emellertid, där så av ekonomiska eller
andra skäl är behövligt, en väsentligt högre lutning
medgivas även på huvudgator. Ett exempel är
Hamngats-backen i Stockholm med en lutning 1:11, där som bekant
numer även reguljär busstrafik framgår. En
maximilut-ning på huvudgator av 1:20 kan numera anses
försvarlig, ett förhållande som givetvis innebär, att en hel del
besparingar i gaturegleringskostnader kunna vinnas.
Exempel på än brantare gatulutningar än ovanstående
förekomma ju, såsom Brännkyrkagatan i Stockholm med
en lutning 1:6, men sådana gator böra givetvis undvikas
såsom otjänliga för trafiken. Gatan bör i sådana fall
anordnas såsom trappgata eller med trappanläggningar i en eller
annan form. Dylika trappgator äro utomlands, speciellt
i Italien, mycket vanliga och bidraga ofta att skapa
särdeles pittoreska gatuvyer. Den brantaste icke
trappgata i världen med en lutning 1:2 finnes i San Francisco.
För spårvägsgator torde en lutning av 1:14 vara att
anse som maximum.
Med hänsyn till vattenavloppet bör en gata om
möjligt ej läggas horisontellt utan helst med en
minimilut-ning av 1:200, undantagsvis 1:400. Låter detta sig ej
göra, måste dessa lutningar åstadkommas genom att variera höjden på kantstenen
mellan avloppsbrunnarna.
Gatornas underbyggnad.
Medan tidigare i regel som underlag för gatorna, endast användes makadam och
grus, förekommer numer allmänt vid byggandet av nya gator s. k. packstensunderbädd,
för så vitt gatorna ej ligga på grusmark eller annan fast terräng och ej ha karaktären
av rena bostadsgator. I utlandets stora städer användes ofta, till skillnad mot i Sverige,
betongunderlag för vissa slag av beläggningar. Speciellt är detta nödvändigt vid
stamp-asfalt- och träkubbsbeläggningar, där förr ett högst 20 cm tjockt betongunderlag
ansågs tillfyllest, under det numer, speciellt i London, ett underlag på 30—40 cm ej är
ovanligt.
Vid beläggning av redan befintliga äldre gator och vägar med varaktigt material,
såsom smågatsten, asfalt och betong, erfordras i de flesta fall icke någon underbädd,
enär dels gatorna äro väl dränerade genom i dem befintliga avloppsledningar och
dessas täckdiken, dels bestå av ett ofta flera decimeter tjockt, genom trafiken tillpackat
makadam- eller gruslager, som, då ytvattnet ej längre kan upplösa detsamma, äger
tillräcklig bärighet. Särskilt gäller detta vid användning av de monolitiska och för
vatten ogenomträngliga beläggningarna asfalt och betong. ’ ’
Till och med en gata av den typ, som finnes avbildad å fig. 910 och som tyvärr
ännu är en rätt vanlig företeelse i vårt land under höst och vår, kan i regel förses
med en beläggning av asfalt utan att först ombyggas med underbädd av packsteh. Skulle
marken vara så dålig, att en asfaltbeläggning ej bör riskeras, ställer det sig i regel för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
