Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Uppkomst och utveckling - De första spårbanorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPKOMST OCH UTVECKLING. DE FÖRSTA SPÅRBANORNA.
587
UPPKOMST OCH UTVECKLING.
De FÖRSTA SPÅRBANORNA.
När man i våra dagar talar om att järnvägarna funnits till i 100 år, så förstås
därmed lokomotivjärnvägar, d. v. s. spårbanor, där vagnarna framdragas medelst
lokomotiv. Lokomotivet som dragkraft är nämligen icke äldre, medan däremot spårbanornas
eller rättare rälvägarnas, d. v. s. en transportväg bestående av utlagda reglar — räler
—- varå vagnar framfördes, uppkomst ligger avsevärt längre tillbaka i tiden.
Fig. 962. Gruvbanor. Tyskland. 1500-talet.
Gruvbanor i Tyskland. Det första framträdandet av sådana rälvägar kan spåras
till början av 1500-talet vid de tyska bergverken och gruvorna. Här utlades två reglar
■— träribbor — på bestämda avstånd från varandra, fig. 962, och på dessa merendels helt
korta rälvägar framfördes små kärror för
transport av kol och malm. Vagnarna
kallades »Hunte», på svenska »hund», en
benämning, som även i början av 1800-talet
användes vid gruvorna i svenska Bergslagen
för de små vagnar, varå malm och gråberg
forslades.
Ifrån gruvorna och bergverken transporterades till närmaste flod eller vattendrag
emellertid kol och malm, som var dåtidens viktigaste massagods, i särskilt byggda
kärror på landsvägarna. Även mellan gruvorna och järnbruken fraktades malmen och
kolet på detta sätt. Vägarna blevo genom denna ofta livliga och tunga trafik spåriga
och svårframkomliga. Detta var förhållandet särskilt i England, där svårigheten att
på de vanliga vägarna transportera kolen mellan gruvorna och vattendragen just på
grund därav vid denna tid gjorde sig mycket kännbar.
Spårbanor i England. Gruvfolk från Tyskland överförde emellertid till England
kännedomen om de ovannämnda tyska gruvbanorna, i anledning varav inom de engelska
gruvorna dylika rälbanor anlades och vunno sådan utbredning, att redan år 1630 inom
stenkolsgruvfälten vid Newcastle on Tyne
funnos icke mindre än 400 gruvvagnar i
trafik på dylika spår av träreglar.
Med detta transportsätt för ögonen
kom man omkring år 1620 på den lyckliga
idén att även på landsvägarna mellan
gruvorna och floden skaffa sig rälbanor genom
att i vägarnas djupa hjulspår lägga
träribbor eller plank, på vilka kolkärrorna
framfördes. Resultatet visade sig
förträffligt, och vid alla gruvors transportvägar
in
fördes dessa spårbanor i vägarna. År 1630 kom nästa steg i utvecklingen, då en gruvägare
i Northumberland gjorde ett försök att binda samman de båda trästrängarna i vägbanan
för att bättre hålla spårvidden, fig. 963. Det hade nämligen visat sig, att kärrorna hade svårt
Fig. 963. Spår av plankbanor. År 1630.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
