Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Uppkomst och utveckling - Äldsta järnvägar i olika länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
JÄRNVÄGAR.
situationer, då ju byggnadsmetoden var alldeles ny. Särskilt är det sätt, varpå å
bansträckan befintliga djupa skärningar, omfattande banvallbyggnader, särskilt över en
stor mosse, samt tunnelbyggnader genomfördes, högst anmärkningsvärt. Att den 67
km långa järnvägen trots alla svårigheter dock blev färdig redan år 1830, torde
emellertid vinna sin förklaring genom att banbyggets ledare var George Stephenson.
Till år 1833 fick vem som helst vid sidan av järnvägens egen trafik använda
järnvägen för transport med egna godsvagnar dragna av hästar, men nämnda år övertog
bolaget själv hela trafiken, och den 7 april 1834 infördes lokomotiv såsom uteslutande
dragkraft.
Frågan huru den erforderliga dragkraften skulle tillgodoses hade dessförinnan
ivrigt diskuterats av styrelsen och osäkra som de voro, inbjödo de tvenne
sakkunnige, två av den tidens mest bekanta ingenjörer, Walter och Restrick, att uttala
sig angående lämpligaste sättet för vagnarnas framdragande. Efter ingående undersök-
Fig. 972. Station å järnvägen Stockton—Darlington, England. År 1825.
ningar vid alla gruvor, där lokomotiv eller stationära maskiner användes, föreslogo de
slutligen användande av ångkraft, men icke som lokomotiv utan som stationära
maskiner, uppställda på 2 å 2.5 km:s avstånd från varandra, mellan vilka kraftstationer linor
skulle draga vagnarna, alltså samma tanke som Edgeworth hade framfört redan år 1770.
Stephenson hävdade emellertid häremot med kraft, att lokomotivet skulle visa sig vida
överlägset det föreslagna systemet, och påverkade av honom utlyste då styrelsen den
världsbekanta lokomotivtävlan, som sedermera ägde rum vid Rainhill den 6 oktober
1829 och vari Stephenson utgick som segrare bland fyra tävlande, däribland den svenske
ingenjören John Ericsson, vars lokomotiv »The Novelty» tillvann sig stor
uppmärksamhet.
Det visade sig snart, att järnvägarna befunnos mera lönande än kanaler, vilket
medförde, att de vunno allt större utbredning och att stora kapital av denna anledning
drogos från kanaltrafiklederna för att användas till byggandet av järnvägar. En god
föreställning om järnvägarnas hastiga utbredning i England vid denna tid får man av
följande uppgifter: år 1830 utgjordes Englands järnvägsnät av 150 km järnvägar, år
1840 av 2 308 km samt år 1850 av 10 653 km järnvägar, vilket måste betraktas som en
oerhörd utveckling på endast 20 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
