Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägar inom stadssamhällen - New Yorks högbanor och tunnelbanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
780
JÄRNVÄGAR.
Fig. 1136. Tunnelbyggnad i Brooklyn, New York.
gatan anordnas hiss-schakt, 2 meter i fyrkant, vilka till en del ligga i körbanan och till
en del i trottoaren. På 4 meters höjd över gatan förenas båda hiss-schaktställningarna
medelst en fast brygga, varpå kranar, betongblandare m. fl. arbetsmaskiner uppställas.
Genom denna anordning kunna materialtransporter till arbetsplatsen,
schaktnings-och sprängningsmassornas borttransporterande från arbetsplatsen m. fl. arbeten utföras
förhållandevis enkelt och för gatutrafiken litet störande. I en del fall anordnas
arbets-öppningarna i någon närbelägen,
mindre trafikerad sidogata.
Under de väldiga
utvidgnings- och nybyggnadsarbeten,
som vid tunnelbanorna i denna
storstad under de senare tjugu
åren verkställts, hava jämväl
omfattande grundförstärkningsarbe-ten måst utföras vid de höga och
stora byggnader, som fylla
Manhattans nedre del. Särskilt hava
tunnelbanebyggnader intill
skyskraporna fört med sig omfattande
arbeten och stora kostnader. Ett
av de mest anmärkningsvärda
ar
betena var grundförstärkningen vid den 20 våningar höga Kuhn-Loeb-byggnaden i hörnet
av Williams- och Pine-gatorna å Manhattan. Denna var grundlagd på en bred platta av
armerad betong å fast sandlager c:a 5 meter under gatan. Grundplattan sträckte sig
avsevärt utåt gatan och kom att sålunda till stor del ligga i vägen för den blivande
järnvägstunneln. Plattan understöddes då först medelst en underförstärkning, som
nedfördes c:a fem meter djupare eller under den blivande tunnelns botten, varefter de delar
av byggnadens grund, som voro i vägen för tunneln utan risk kunde avlägsnas. Hela
detta rätt krävande och i byggnadens grund starkt ingripande arbete utfördes utan att
byggnadens beboelighet eller utnyttjande i någon mån varken rubbades eller riskerades.
Å detta område har uppfinningsförmåga och ingenjörskonst framträtt på högt plan,
men så ha också omständigheterna varit mer än vanligt krävande i samband med
framdragandet av järnvägstunnlarna intill de höga skyskraporna å Manhattan.
Tubbanor. På grund av de geologiska grundförhållandena i New York, i regel berg,
hava tubbanor icke kunnat komma till användning annat än i speciella fall, såsom
t. ex. när tunnelbanorna dragits under de många omgivande vattendragen, vilkas botten
består av djup sand. Redan i samband med byggandet av den första tunneljärnvägen
mot norr i Manhattans längdriktning passerades sålunda Harlemfloden. Den
dubbel-spåriga banan fördes under floden genom en dubbeltub, lagd omedelbart under
flodbotten. Tuben bildades av järnsegment och omgavs med betonggjutning. Arbetet
utfördes i öppet schakt utom den nedersta delen av tuben, som färdigställdes under
tryckluft. New Yorks andra tubbana i ordningen byggdes år 1913 samtidigt som det
andra stora tunnelbyggnadsskedet i staden började, vilket omfattade bl. a. utförandet
av den fyrspåriga tunneljärnvägen i Lexington avenyn. Banan består av 4 tuber, som
omgjutits med betong. Avståndet från mitt till mitt av tuberna är 5.20 meter och
den inre fria tubradien är 2.52 meter. Intill varandra liggande tuber hava järnringarna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
