Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
890
BROBYGGNADER.
timmerflottning, stark trafik på vattendraget m. m., och vidare kan brohöjden över
terräng eller vattenyta vara så stor, att fasta ställningar skulle bli allt för dyrbara, och
då måste andra metoder tillgripas. Ett monteringsförfarande, som särskilt väl lämpa i
sig för stora brospann på betydande höjd över mark eller vatten, är den s. k. frisvävande
uppsättningen, som består i ett fritt utbyggande av konstruktionsdelarna utan
användning av fasta ställningar och endast med tillhjälp av flyttbara arbetsplattformar och
kranar. Plattformarna äro antingen upphängda eller på annat sätt fästade i redan
uppsatta delar av järnkonstruktionen, eller ock hänga
de i kranarna, så att de kunna förflyttas med
dem och inställas i de olika höj dlägen, som
behövas för att passa med arbetsställena vid
knutpunkter och skarver. Kranarna röra sig fram på pro-
Fig. 1373. Fasta ställningar för bron
över Angerschlncht på linjen Salzburg—
Trieste.
Fig. 1372. Fasta ställningar för bron över Emån
eller Ore älv på Orsa—Härjedalens järnväg.
visoriska spår, som äro utlagda på redan färdigmonterade delar av konstruktionen,
och flyttas fram allt eftersom uppsättningen fortskrider. På detta sätt byggdes
exempelvis Forthbron (fig. 1374), Eiffels Garabitviadukt i Frankrike (fig. 1375),
Viaurviadukten (fig. 1376), och ett litet men vackert exempel på denna
mon-teringsmetod erbjuder den nya Forsmobron över Ångermanälven (fig. 1377, 1378 och
1379). I fig. 1380 visas ett exempel på montering av en järnvägsviadukt med
pendelpelare, som blivit hopnitade i liggande läge på marken och därefter uppsvängda kring
sina fotleder till vertikal ställning. Ett annat förfaringssätt består uti hela den färdiga
överbyggnadens förflyttning i horisontal led från ett läge alldeles invid eller ock ett
stycke ifrån broplatsen. En dylik förflyttning kan göras antingen i längd- eller ock i
tvärled, och överbyggnaden kan därvid antingen vara frisvävande utanför de
permanenta brostöden eller ock vara understödd av provisoriska och huvudsakligen i
horisontal led rörliga stöd, exempelvis i form av pontoner. Det förra sättet är använt för
flera av broarna på Norra stambanan, och på det senare sättet insattes Lidingöbrons
140 meters spann genom längdförskjutning på sin plats. Ett 125 meter långt brospann
på den finska järnvägssträckan Nyslott—Elisenvaara drogs även ut i sin längdled över
Kyrönsalmisundet, under det att dess yttre ände var understödd av pontoner (fig. 1381).
Metoden kan även användas för bortflyttning av gamla järnbroar från sina platser,
sedan de blivit ersatta med nya spann. På detta sätt borttogos spannen för den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
