Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
892
BROBYGGNADER.
Dombron i Köln, sedan de genom avbränning av järnbalkarna blivit uppdelade i för
bortflyttningen lagom långa stycken (fig. 1382). En säregen modifikation av detta
utdragningsförfarande med flytande stöd förekom vid byggandet av fasta spännet till
järnvägsbron över Nordre älv på Bohusbanan (fig. 1383). Detta spann, som har en
längd av 84 meter, svängdes nämligen ut från stranden till sitt slutläge, medan det
var uppburet av en pivå på landfästet och av ett pontonkoppel vid yttre änden.
Fig. 1381. Utdragning på pontoner av
järnvägsbro vid Nyslott i Finland.
Fig. 1380. Montering av pendelpelareviadnkt
över Norddalen på linjen Riksgränsen—Narvik.
Fig. 1382. Bortbogsering av järnöverbyggnaden
till gamla Dombron i Köln.
Fig. 1383. Utsvängning på pontoner av fasta
spännet till järnvägsbron över Nordre älv på
Bohusbanan.
Moderna träkonstruktioner tillverkas också i verkstäder med hjälp av
arbetsmaskiner och enligt en teknik, som principiellt har vissa likheter med den för
järnkonstruktioner använda, men som i detaljer naturligtvis avviker i den mån de båda
materialier-nas olikartade egenskaper betinga.
För broar av naturliga eller konstgjorda stenmaterialier äro fasta
byggnadsställningar nödvändiga i långt högre grad än ifråga om järnbroar. Dylika ställningar och
valvstommar kunna i och för sig vara ganska omfattande konstruktioner, som draga
höga kostnader, och figurerna 1384, 1385 och 1386 visa några betydande arbeten av
detta slag. Valv och bågar av järnbetong kunna gjutas utan dylika hjälpkonstruktioner,
ifall de förses med s. k. styv armering, anordnad såsom fackverksbågar av järn, vilka
uppsättas frisvävande (jfr fig. 1375) och därefter förses med upphängda gjutformar, i
vilka de kringgjutas med betong. Ställningar och valvstommar eller den styva armeringen
behöver icke bära mer än själva valvringens egenvikt — och t. o. m. i vissa fall endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
