Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
tryck och rädsla, visade sig i den meotsatta
dörren. -
— Höru Fia, du, fortsatte mannen med en
vänlighet, som jagade upp en hektisk rodnad på
hennes infallna kinder — du borde allt en gång
gå på ett läsarmöte. Ja de’ förstaås, vill du
inte, så slipper du, men ... men alla människor
i byn utom vi å Karl Pers’ i Nedergå’ln å Ersson,
de’ kräket, ha varit där, å de’ sir så illa ut te’
hålla sej undan i längden. Nå vill du gå, så säj
bara ifrån å stå inte där som ett lefvandes mähä,
som hvarken vet ut eller in.
Rodnaden på den bleka kvinnans kinder
ökades. Tyst och varsamt, som om hon fruktat, att
alltsammans skulle reducera sig till ett groft skämt,
kom hon fram till mannen.
— Får ja verkligen de’ då? frågade hon
hviskande. ;
— Får ... får! Fy sjutton så mesig du
alltid ä’, visst får du, har ja inte redan sagt de’,
hva?
— Ser du, Johansson, ja trodde ...
—Låt bli att tro en ann gång, afbröt
mannen brutalt — de’ kan du roa dej me på di där
läsarnes sammankomster, här hemma behöfs de’
inte. Nåå tänker du gå eller ej?
— De vet du ju, att ja’ gärna gör.
— Tusan så schangtilt, att du kunde få de ur
dejl Nå ge dej af då å sätt dej längst fram, så
att dom sir, att du ä där. Ta ungarne me’ dej
också, de’ skadar nog inte, att di får en skopa
guds ord öfver sej. Ja nu vet du, hur ja vill
ha’et. Adjöss me’ dej! — Johansson var nöjd med
sig själf och nickade uppmuntrande åt sin hustru,
som ej visste, hvad hon skulle tro om denna med
befallningar och hotelser uppblandade tillåtelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
