Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
foten, sedan ytan åter blifvit lugn. Hennes
lågande blickar besvärade honom väl ibland, men
då hon så noga aktade sig att säga något,
styrktes han i sin tro.
Maria hade blott sett en sak: att hennes
häftighet retat honom. Hon bemödade sig
följaktligen att dämpa glöden i sitt inre och genom en
hundlik tillgifvenhet, som hon icke ens bemödade
sig att dölja, men som han aldrig märkte, vinna
tillbaka hvad hon förlorat. Instinktlikt anade hon,
att det mellan dem låg en oöfverstiglig klyfta,
men hon ville helt enkelt ej se den. Blott Anna
ej funnits, skulle hon varit hans, det trodde hon
fullt och fast, och därför bemödade hon sig
uteslusande om en sak: att skilja dem från
hvarandra.
Mörk mer anade än såg hennes försök, men
han var nu ej den man, som vek ett enda steg
åt sidan från den en gång utstakade vägen, allra
minst för hvad han ansåg vara en elak kvinnas
nycker. Att Maria värkligen på fullt allvar kunde
skada honom, då det gällde, fann han otänkbart.
Denna afton var samtalet lifligare än vanligt.
Uppträdet på landsväden diskuterades ifrigt, så
mycket hällre som det gaf anledning till en mängd
beklaganden och småstygga anmärkningar.
Madam Ersson blef ej skonad, ehuru hon visat sig
vara en af de trognaste bland de trogna, men
mannen var en fläck, som outplånligt häftade vid
henne.
Ju längre det led fram på kvällen, dess oftare
såg Mörk mot dörren. Då klockan slog åtta,
började han nervöst trumma på bordskifvan och
fortsatte därmed en stund, tills han tvärt reste
sig och mumlande gick några slag öfver golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
